Centerpartiets Mirjam Abrahamsson drog igång debatten om samernas situation i kommunen genom ett par interpellationer. De handlade om hur för- och grundskolan respektive äldreomsorgen jobbar med att säkerställa kompetens rörande samiska språk och samisk kultur.
Debatten som följde blev lite märklig och det får mig att vilja sända med en tanke till nästa gång frågan kommer upp, men först lite om varför debatten blev som den blev.
En kort bakgrund
Redan på 1300-talet börjar svenska kungar anse att området som är dagens Norrland borde tillhöra dem och därefter följer århundraden av kolonisation av de områden som sedan länge varit de samiska folkets hem.
Tidigt ifrågasätts den samiska kulturen och inledningsvis främst religionen då kristna missionärer ansåg att man måste rädda samerna från deras felaktiga tro.
Under nationalismens 1800-tal och rasbiologins årtionden i början av 1900-talet behandlades det samiska folket knappt som människor. Det fanns uttalade målsättningar om att de skulle "bli svenska" och deras språk skulle ersättas med svenskan. Därtill utsattes de för rasbiologiska experiment som användes för att "bevisa" att de skulle vara ett sämre folk än svenskarna.
Idag är samerna ett av fem nationella minoriteter i Sverige och samer räknas också som landets, och Europas, enda erkända urfolk. Många steg har idag tagits för att värna samernas rättigheter, men mycket arbete kvarstår.
Rasismen mot samer finns fortfarande kvar.
I december kunde SVT berätta om en flicka som i omklädesrummet får höra andra spekulera i om "lappflickans" könsorgan. Samma månad skrev SVT om hur vägskyltar på samiska har vandaliserats och till och med skutits sönder med hagelgevär. Förra månaden hade DN en artikel om hur ett antal renar hade skadeskjutits utanför Harads, troligen ett hatbrott.
Vi har en lång väg att gå innan vi får bort rasismen i vårt samhälle och var och en av oss måste bidra genom att säga ifrån då andra uttalar sig kränkande om andra människor.
Politiskt självmord
Med ovanstående korta redogörelse för hur illa samer har behandlats tidigare och hur illa de fortfarande behandlas blir det lättare att förstå varför tisdagens debatt i fullmäktige blev rätt märklig.
Oppositionen, men Centerpartiet i spetsen, ägnade sin talartid åt att påminna om rasism och kränkningar mot samer och att vi mot denna bakgrund måste göra allt i vår makt för att se till att deras rättigheter respekteras i kommunens verksamheter.
Ett exempel som lyfts upp handlar bland annat om att det är svårt att få modersmålsundervisning och att eleverna inte tycker om att behöva stanna efter ordinarie skoltid för att ta del av denna.
Ett annat exempel som lyfts är att många äldre som behöver äldreomsorg kommer att bli dementa och då är det viktigt att det finns personal som kan deras språk och har historisk och kulturell förståelse för att kunna anpassa omvårdnaden.
Den sittande majoriteten kan i detta läge inte göra annat än att redogöra för vad som redan görs inom kommunens verksamhet och lova att man gör allt i sin makt för att det ska bli bättre. Att ens antyda något annat vore i denna situation, med all rätt, politisk självmord.
Ett medskick till framtida debatter
Man kan alltså konstatera att frågan är oerhört viktig, men också att det är väldigt känsligt att debattera den då alla vill väl och man så lätt kan trampa fel i sin retorik.
Hur ska vi då kunna få till en rimlig debatt om vad kommunen ska och inte ska göra?
En rimlig ingång vore att bredda debatten till att inkludera fler minoritetsgrupper samtidigt som man diskuterar konkreta förslag på lösningar.
Det är inte bara samiska barn som far illa av att det är svårt att hitta modersmålslärare, det gäller i olika utsträckning alla barn som läser modersmål. Kanske behövs ett mer flexibelt digitalt system för att säkra upp rätt kompetenser?
Det är inte bara samiska äldre som skulle må bra av att personalen har kännedom om deras språk, historia och kultur. Finns det kanske anledning för kommunen att i någon utsträckning fortbilda medarbetarna i olika minoriteters kultur och historia?
Om debatten breddas är det lättare att mejsla fram vilka åtgärder som kan hjälpa barn och äldre inom alla minoriteter i kommunen och det är min övertygelse att mer konkreta förslag till åtgärder leder till en mer givande debatt i framtiden.