I dag har Skellefteå kommun över 75 000 invånare, och siktet inställt på 90 000. Med en snabb befolkningstillväxt följer nya sociala nätverk, med olika mönster. Historiskt sett har den sociala tilliten i Skellefteå gynnat den sociala- och ekonomiska utvecklingen väl. När kommunen växer bör vi fortsätta ha tillit till varandra. När tilliten präglar våra relationer öppnas dörren för en fortsatt tillväxt. Där kommunens invånare väljer att frivilligt söka samarbeten för nya gemensamma mål, och stärka ett gemensamt socialt kapital.
För Skellefteås utveckling, som den skildras i Anders Steinwalls bok ”Batterifabriken: Skellefteå och resan mot framtidslandet”, är det sociala kapitalet en stor tillgång. Begreppet socialt kapital fångar dels in hur väl vi litar på varandra, och dels i vilken grad vi väljer att samarbeta med varandra. Högt socialt kapital är bra. Det gynnar en högre grad av företagsamhet, trygghet, och ekonomisk tillväxt. Detta samband speglas i den läsvärda boken. Oavsett om det är tjänstemän, politiker, eller näringslivschefers ord som återges finns en röd tråd. Tråden ringar in det sociala kapitalets betydelse, och kopplar den till Skellefteås utveckling.
Vi får veta vad Northvolt såg i Skellefteå bortom resultatet av plus och minus i mätbara värden. Peter Carlsson som grundade bolaget beskriver hur invånarna visade på en tydlig ”välvilja att sluta upp bakom företagets vision”. Och menar att stödet från kommunens företrädare, näringslivet, och invånarna tillsammans blev utmärkande till Skellefteås fördel.
I samma anda beskriver Moa Hedström dialogen med Skellefteås invånare. Hon är samhällsstrateg och jobbar med Skellefteå kommuns utveckling för att nå målbilden till 2030. Som ett led i strategin bjöd kommunen in till dialogmöten. Moa beskriver hur samtalen lockade fler deltagare än förväntat och skapade ”ett engagemang för målbilden”, för arbetet med den nya strategin. En liknande bild av samsyn ger Andreas Löwenhöök (M). Han menar att det råder enighet om målbilden ”inom hela fullmäktige”.
Bilden av Skellefteås styrka som den beskrivs av politiker, tjänstemän och företagare har ett empiriskt stöd. I Tillitsbarometerns studie (år 2020) svarar Skellefteås invånare till en hög grad ja på frågan om man kan ”känna tillit för de flesta människor”. Den individuellt uppmätta tilliten i Skellefteå är klart över snittet för de kommuner som studien omfattade. Det är inte ett förvånade resultat. Skellefteå har historiskt sett präglas av en god sammanhållning. Med invånare som deltar i såväl den ekonomiska- som den demokratiska utvecklingen av samhället.
I vårt civilsamhälle har facken, frikyrkor, såväl som musik- och idrottsrörelsen med enade krafter format röststarka grupper. Dessa grupper fyller en viktig roll. Särskilt med tanke på socialdemokraternas långa maktinnehav. Folkrörelserna blir en konstruktiv motpol till det starka partiet. Och på så vis förstärks det demokratiska samspelet, och den möjliga tilliten, vilket speglas i den tidigare nämnda boken, och olika studier. Det visar på kraften av samarbete mellan fria individer – som utgår från att mer finns att vinna än att förlora, i ömsesidig samverkan.
Liberaler utgår från den fria individens perspektiv, men vi kan vi aldrig bortse från värdet i kollektivets styrka. I kollektivet finns ett socialt samspel som skapar högre värden med gemensamt arbete. Därmed finns inget motsatsförhållande mellan fria individer och gemensamma mål. För guldet i Skellefteå kom inte ur backen med bara en människas händer. På samma sätt som vattenkraften byggdes ut när ingenjörers och arbetares mödor förenades har Skellefteås stora exportföretag utvecklats av fria individers gemensamma arbete.
När Skellefteås invånare blir fler får vi komma ihåg vår inneboende styrka. Vi växer av tillit, och tillitsfulla människor utvecklar samhället. Därför måste vi värdera tilliten högt, och vårda den ömt, när resan mot framtidslandet fortsätter.
Adam Bäckström är fristående ledarskribent.