När Skellefteå AIK´s sm-guld firades på Guldtorget i Skellefteå blev det under några ögonblick fokus på det konkurrerande laget söderifrån. En skelleftespelare tog upp ramsan ”Hata Löven” och publiken på torget hakade på. Både Norran och VK har rapporterat om händelsen och tidningarnas läsare har fått rösta om vad de tycker om det hela. Intressant nog verkar VK´s och Norrans läsare eniga. De flesta anser att det var dåligt. 65 procent av norranläsarna som röstade tyckte att ramsan inte hörde hemma på ett firande. 56 procent av VK-läsarna som röstade tyckte att man borde fokusera på det positiva istället för att håna rivalen. Samtidigt var det en fjärdedel av norranröstarna som tyckte det var ett bra och roligt tjuvnyp och en tredjedel av VK-röstarna som tyckte att det var roligt med rivalitet.
Det finns en gammal hatkärlek mellan Skellefteå och Umeå. Inom hockeyn har den varit särskilt tydlig. Men också inom andra samhällsområden har den synts. Under de senaste decennierna har hatkärleken färgats av det faktum att Umeå varit en växande stad, medan Skellefteå kämpat med stagnerande och åldrande befolkning. På 1970-talet var kommunerna jämnstora befolkningsmässigt och fortfarande 1990 var skillnaderna mellan kommunernas invånarantal inte så särskilt stort. Umeå hade då 91 258 invånare och Skellefteå hade 75 258. Umeå har under många år vuxit väldigt snabbt och idag har kommunen 133 091 invånare. Skellefteå har i sammanhanget ynka 76 542. Umeås befolkningstillväxt sedan 1990 är + 46 procent. Skellefteås är + 2 procent. Det är möjligt att få mindervärdeskomplex för mindre och en liten hatramsa på hockeyn kan såklart lätta på trycket.
Känslor är viktiga men i relationen mellan Umeå och Skellefteå kommer det vara den praktiska politiken som avgör om det ska vara konkurrens eller samarbete som gäller. Trenden för Skellefteå har vänt och om länets politiker spelar sina kort rätt kan detta bli en vinst för alla.
För politiker betyder befolkningstillväxt två saker på samma gång. Det innebär fler möjliga väljare och större skatteintäkter. Det trevliga med pengarna är att de kommer in oavsett hur människorna röstar. För varje skattebetalare som flyttar till Skellefteå får kommunen och regionen ökade skatteintäkter och utöver det höjs många statsbidrag. Det handlar inte om småpengar utan påverkar väsentligt kommunernas och regionens handlingsutrymme. Oavsett vilken kommun som växer innebär det alltså ekonomiska fördelar för hela regionen.
På väljarsidan kan det vara klurigare för politikerna. Nya invånare kan ha andra värderingar än de gamla och det går inte räkna med att de röstar på samma sätt som de som redan bor här. När de nya dessutom gör att orter växer snabbt kan det uppstå missnöje mot politiken om den inte hinner bygga ut välfärd och infrastruktur tillräckligt snabbt. Med detta sagt finns det alla skäl för politikerna att lyssna på Västerbottens och Skellefteås nya invånare för att dels förstå vilka praktiska satsningar som ska göras, men också för att motivera dem till att rösta.
Just nu känns det som att Skellefteå tar SM-guld på alla fronter, men det får inte ske på bekostnad av möjligheterna i Umeå, Malå eller andra orter i länet. För att det ska bli så krävs snabbfotad och förståndig politik. Det finns säkert delade meningar om denna utveckling ska ses som konkurrensen eller samarbete. De flesta tänker förhoppningsvis som i hockeyn. Fokusera på det positiva och låt rivaliteten bara vara en lekfull krydda.