Liberalernas snedsteg
Liberalernas Jens Wennberg lyfte frågan om kulturskolans möjlighet att få bedriva musikundervisning under skoltid. Något förvånande tycker de lokala liberalerna att kulturskolan ska få göra det, en bild som inte delas av partiets nationella företrädare.
I debatten fanns en tydlig samstämmighet om att kultur är viktigt och att den borde vara tillgänglig för alla i kommunen. Det kan jag inte annat än att hålla med om.
När det kommer till att prioritera den vanliga skolundervisningen gentemot möjligheten för ungdomar att få fördjupa sig i musik är det otvivelaktigen så att skolan måste prioriteras. God utbildning är helt centralt för att få ett liv där så många dörrar som möjligt ska stå öppna för eleven. Utbildning är ett kärnvärde för alla former av liberalism, även frisinnet.
Hospice i Skellefteå
Ett hospice är en samlad enhet, till exempel en avdelning, som fokuserar på vård av patienter som är obotligt sjuka och befinner sig i livets slutskede.
Frågan om att Skellefteå, likt Umeå, ska få ett hospice har debatterats under lång tid. Denna gång lyftes den av Christina Soldan (L) och debatten kom att handla om varför majoriteten inte vill verka för att Skellefteå ska få ett hospice.
Socialnämndens ordförande Iosif Karambotis (S) redogör på ett förtjänstfullt sätt för det arbete som redan görs i kommunen för att ge vård till personer som snart kommer att dö, så kallad palliativ vård.
Då moderaternas Viktoria Sundin, som själv jobbar i vården, går upp i talarstolen och berättar om sina egna erfarenheter uppstår en känsloladdad stämning. Det märks tydligt att detta är en fråga som berör.
Det är svårt att se varför Skellefteå inte skulle verka för ökad valfrihet för några av de i samhället som vi värnar om allra mest. Som Sundin formulerar det: “Vi ska inte behöva åka till Umeå för att bo där vid livets slut…”
Ideologiskt passande fråga från SD
I slutet av fullmäktige så behandlas motioner, förslag som ofta kommer från oppositionen, och ett av dessa var ett ideologiskt träffande förslag från Sverigedemokraterna.
Förslaget, som föredrogs av partiets gruppledare Markku Abrahamsson, handlar om att Skellefteå borde fastställa en kommunal arkitekturplan.
Därefter går ordet till bygg- och miljönämndens ordförande Felicia Lundmark (S) som berättar om hur man arbetar med frågan inom förvaltningen idag. Hon återger också att kommunstyrelsen anser att motionen är “besvarad”.
Efter en kort debatt framgår det att S, M och SD är överens om att motionens konservativa andemening är eftersträvansvärd.
Det är förstås helt rimligt att frågor om stadsplanering och arkitektur styrs via olika former av dokument från kommunen.
Mitt medskick är dock att man måste bevaka så att detta inte blir ett arbete där alltför många pekpinnar om stadens estetik läggs in. Det är troligen många medborgare som inte vill att kommunen ska få för sig att bestämma för mycket om hur enskilda personers fastigheter får eller snarare inte får se ut.
Frågan som splittrar S och V
En annan motion rör hyggesfritt skogsbruk på Skellefteå krafts skogsmarker. Motionen kom från miljöpartiet och presenterades av Linnea Öhman.
Joakim Wallström (V) är andre man upp i talarstolen och han säger att detta är en fråga där den politiska majoriteten inte har samsyn. V väljer istället att delvis gå på MP:s linje, vilket förstås är lite iögonfallande.
Det blir än lite märkligare då kommunalrådet Lorents Burman (S) kliver upp i talarstolen och säger sig vara positiv till motionen, men väljer ändå att inte gå på motionens linje. Han refererar till att det skulle vara “speciellt” om kommunen valde att ändra ägardirektiven för att få Skellefteå kraft att i större utsträckning tillämpa hyggesfritt skogsbruk. Han väljer alltså att inte använda sig av kommunfullmäktiges “rådighet” i frågan.
(Jag kommer att få anledning att återkomma till S syn på rådighet i en kommande text.)
Mystiken tätnar ytterligare då ingen av de övriga, annars så debattglada, gruppledare inom oppositionen väljer att delta i debatten.
Jag måste erkänna att detta är ett område där jag än så länge har för begränsad kunskap, men partiernas spännande agerande i frågan får mig att inse att detta är något som jag måste fördjupa mig i. En åsikt i sakfrågan får alltså vänta till en framtida text.