Vad hade du känt och hur hade du reagerat? Det går knappt att föreställa sig men jag tror att jag vet hur jag hade känt. För som homosexuell mamma kan jag ibland bli ifrågasatt. Skräcken skulle ha spridit sig genom min kropp när det gått upp för mig att jag inte skulle ha några rättigheter alls gällande en av mina döttrar. Att jag hade blivit ogiltigförklarad som mamma. Bara för att ett av mina barn inte har legat i min mage.
Detta var verklighet för lesbiska mammor i Italien under hösten 2023. Många fick det ovan nämnda brevet hem till sina postlådor. Sedan det konservativa partiet, Italiens bröder, med premiärminister Giorgia Meloni, kom till makten har de återkommande propagerat för den traditionella kärnfamiljen. I slutet av förra året lämnade åklagarmyndigheten in en begäran om att bara den biologiska mammans efternamn skulle få stå på födelsebeviset – för över 30 barn till lesbiska par i den norra staden Padua – och att man inte skulle godkänna den icke-födande mammans efternamn.
Jag antar att det är ganska allmänmänskligt, den där känslan av att det hade kunnat vara jag. Speciellt när det gäller ett land som ligger så geografiskt och kulturellt nära vårt eget. Det var precis så jag kände när jag för första gången hörde talas om läget för samkönade föräldrar i Italien. Det hade kunnat vara jag. Faktum är att min känsla inte helt och hållet är gripen ur luften.
Sveriges riksdags näst största parti har en partiordförande som helt skamlöst förnekar att barn kan ha samkönade föräldrar. I en intervju med gaytidningen QX 2018 säger Jimmie Åkesson (SD) såhär:
– Är man två kvinnor där den ena har barn, så har hon det också tillsammans med en pappa. I alla fall har barnet rätt att veta vem pappan är och också rätt att träffa honom om det är möjligt.
Vidare hävdar Åkesson att ett barn ju inte har två mammor.
– Ett barn har en mamma och en pappa annars blir det inte ett barn. Det finns forskning som säger att det finns en identitetsproblematik senare i livet för barn som växt upp så.
Den samlade forskningen visar dock att Åkesson har helt fel. Barn får inte identitetsproblem av att växa upp med homosexuella mammor. Men faktum kvarstår: Detta är hans övertygelse. Han kommer att vilja stifta lagar som bygger på denna övertygelse. En förvissning om att mammor som inte burit sina barn i magen inte är mammor på riktigt. Att jag inte är mamma till ett av mina barn. Mitt barn som jag suttit uppe med på nätterna, tröstat när hon varit ledsen, som jag uppfostrat och som jag älskar villkorslöst. Att jag inte skulle vara hennes mamma bara för att vi inte delar gener är helt befängt, och ifall någon annan tycker annorlunda spelar det ingen roll. Jag vet och hon vet.
Vad som är skrämmande är att politiska skeenden som fråntar människor sina rättigheter inte är någonting jag kan styra över. Att ett parti som Sverigedemokraterna har så pass stor makt i vårt land skrämmer skiten ur mig.
Det ljusnade dock för Italiens regnbågsfamiljer. I början av 2024 beslutade en domstol i norra Italien, att barn får ha två juridiska mammor.
Jag kan bara föreställa mig vilken kollektiv suck av lättnad som måste ha undsluppit de italienska samkönade föräldrar som blev drabbade. Jag kan också tänka mig att de aldrig kommer glömma hur fort det kan svänga, hur snabbt hela livet kan ryckas ur ens händer.
Låt oss inte glömma det vi heller. För det kunde ha varit jag. Det kunde ha varit din vän, släkting eller kollega. Det kunde ha varit du. Låt oss rösta för att minska risken att det faktiskt blir vår verklighet.
Linnea Wikman, Fristående ledarskribent