Enade vi stå, söndrade vi falla.
Den grekiske fabeldiktaren Aisopos (620–560 f Kr) visdomsord har använts flitigt genom åren.
Vad han förmodligen ville ha sagt var att om vi inte håller ihop och hjälper varandra så kommer vi inte dit vi vill komma.
Det ska dock sägas att allt som Aisopos sa inte var lika klokt och genomtänkt. Till slut tröttnade de ”gamla grekerna” på hans spydigheter, förkortade hans jordeliv med några år när kroppen blev ett huvud kortare.
Enade vi stå, söndrade vi falla. Översätt det till dagens språkbruk och du landar i substantiv som samarbete och solidaritet.
Just nu är det precis vad Skellefteå behöver: samarbete och solidaritet. Massor av den varan dessutom.
Det handlar naturligtvis om Skellefteås expansion, befolkningsexplosion och parallella gröna omställning.
Kanske blir det lite tjatigt med alla texter om Skellefteås framtid, svårigheter och möjligheter. Men det är ju kring det som allting kretsar.
Samhällsomvandlingar är inte unika. Det har skett lite varstans i Sverige, i Europa, i världen. I den meningen är Skellefteå inte unikt.
Men Skellefteå är ändå unikt. För här ska allt göras på rekordtid.
Och för att det ska lyckas behövs solidaritet och samarbeten över kommun-, läns- och landsgränserna.
Samma dag som den rödgröna majoriteten i Region Västerbotten presenterade sitt budgetförslag arrangerade Vänsterpressföreningen ett av tre webbinarier på temat ”En ny industrialisering av Sverige”.
För kännedom så är Vänsterpressföreningen en liten illuster församling bestående av liberala ledarskribenter. Vänster härrör från den tid då allting till vänster om Allmänna valmansförbundet (= nuvarande Moderaterna) ansågs varande vänster.
Detta om detta.
Skellefteås kommundirektör Kristina Sundin Jonsson var en av deltagarna på webbinariet. Hon berättade om den resa som Skellefteå gjort, den som egentligen började redan 2010 och som vi bara ser början på. Eller som den brittiske politikern Winston Churchill uttryckte det: ”Det här är inte slutet. Det är inte ens början på slutet. Men det är, kanske, slutet på början.”
Vad hon gång på gång kom tillbaka till var samarbete. Över kommun-, region och nationsgränser. Med det privata näringslivet.
För det här är för stort för Skellefteå att själva klara av. En situation som för övrigt Skellefteå delar med många andra kommuner i norra Sverige. Kommuner som också behöver hjälp med expansionen.
Det kan till exempel handla om kommungränsöverskridande samarbeten kring utbildning och kompetensförsörjning. Om bostäder.
Arbetskraft som pendlar in till Skellefteå. Från Piteå, Robertsfors och Norsjö. Med Norrbotniabanan på plats vidgas möjligheterna att dagspendla till arbete eller studier. Jobba eller studera i Skellefteå, bo i Umeå eller Luleå, kanske även Örnsköldsvik. Eller tvärtom.
Självklart är det önskvärt att så många som möjligt bosätter sig någonstans i Skellefteå kommun, betalar skatt här. Men alla kommer inte att göra det, alla vill inte göra det, och då behövs samarbete.
En av de viktigaste samarbetsområdena är hälso- och sjukvården. Nu har den rödgröna majoriteten berättat vilka satsningar som ska göras, vilka neddragningar som behövs för att få till en budget i balans.
Om detta har Norranjournalisten Jenny Peterson berättat i både papper och på webb.
Många av satsningarna och utredningsuppdragen är både önskvärda och nödvändiga. Det handlar bland annat om nära och tillgänglig vård, om förebyggande hälsa och om att bli en attraktiv arbetsgivare.
Hur det går får framtiden utvisa. Förbättringspotential saknas inte.
Men det finns också det som skaver.
Vi kan inte bromsa in i framtiden, står det att läsa på budgetpresentationens andra sida. Så sant som det var sagt. Det skulle också ha kunnat heta att det gäller att ta höjd när norra Sverige är inne i en svindlande utvecklingsfas.
Distriktsläkare i Skellefteå har slagit larm. Växer Skellefteå enligt plan behövs det minst en ny hälsocentral av Moröbackes eller Erikslids storlek. Redan i dag uttrycker distriktsläkare missnöjdhet med trångboddhet.
Så Peter Olofsson (S), regionstyrelsens ordförande, hur ser du på vårdcentralerna i Skellefteå?
Blir det någon ny, tar ni höjd, eller försöker ni bromsa in i framtiden?
Peter Olofssons svar kan man tolka ungefär så här: Skellefteå behöver inte fler hälsocentraler i dagsläget. När Skellefteå behöver fler, när de bevisat att stan växer kommer vi att aktualisera frågan.
En kvalificerad gissning är att det inte var det svaret som Skellefteå ville ha. För att klara expansionen och befolkningsökningen behöver Skellefteå ta höjd inom alla områden. Och det nu, inte i morgon.