I februari 2023 knivhöggs en man i Malå. Trots livshotande skador kunde han själv larma 112. En ambulans kom till platsen efter tjugo minuter. När sjukvårdare kom fram behövde de dock vänta med att gå in i bostaden tills dess att polisen säkrat platsen. Problemet var att den närmaste polisen fanns en timme bort. Istället blev det räddningstjänsten som säkrade platsen efter ytterligare tjugo minuter och vården påbörjades. Men mannens liv kunde tyvärr inte räddas, och han avled samma natt.
Omständigheterna kring mordet i Malå är ett symtom på ett större problem: avståndet mellan invånarna och polisen i glesbygden är för stort. Polisregion Nord omfattar lite mer än halva Sveriges yta, och har cirka 900 000 invånare. Även om det skiljer lite i polistätheten per invånare mellan polisens sju regioner, så varierar det fysiska avståndet mellan polisen och invånarna inom regionerna desto mer. Ju längre norrut och inåt landet man kommer, desto större blir avstånden polisen ska täcka.
Låg polisnärvaro i glesbygden leder till ökad otrygghet i allmänhet och minskar det lokala förtroendet för polisen. Samtidigt påverkas andra delar av samhället som ibland inte kan utföra sitt uppdrag på grund av att polis behövs på plats. I bakhuvudet vet medborgarna och polisen att ju längre avstånden är mellan dem, desto mer måste polisen prioritera vad resurserna ska räcka till. Om närmaste polis är flera timmar bort kan befolkningen i glesbygden uppleva att en polisanmälan är lönlös.
Med avstånden tappar polisen lokalkännedomen. Det gör brotten svårare att utreda. Problemet späs på av att Polismyndigheten generellt sett är organiserad för att utreda brott som utgår från en urban miljö. Polisens frånvaro sänder även signalen till brottslingarna att brott på glest befolkade platser lönar sig.
Ur samhällets perspektiv är nuvarande utveckling skadlig. Polisen ska ombesörja skyddet för människors fri- och rättigheter, oavsett var i Sverige man bor. När detta inte sker är det en stark bidragande faktor till att samhället får skilda normer för vad som rätt och fel, och vad som kommer till polisen kännedom.
Flera åtgärder behövs nu för att få fler poliser till glesbygden. Den riktade utbildningen till polis i glesbygd är ett utmärkt början. Den kan med fördel kopplas ihop med att poliser under särskilda förutsättningar borde få andra förmåner så att de blir kvar i de mer glest befolkade delarna av landet.
Arbetet för fler poliser i glesbygd underlättas av att justitieminister Gunnar Strömmer (M) samt företrädare för Polismyndigheten uttryckt betydelsen av att polisen kommer närmare medborgarna, även i glesbygden. Men då är det viktigt att de ökade resurserna Polismyndigheten får ger fler poliser på glesbygden, och inte blir ännu en satsning där resurserna stannar på en högre nivå inom organisationen.
Motståndarna till att öka den polisiära närvaron på landet har sannolikt aldrig behövt höra att polisen är en timme bort när människors liv står på spel. Eller suttit i en polisbil i södra Lappland för att täcka en yta stor som Danmark. Geografin kan inte ändras, men polisens resurser kan fördelas annorlunda. Fler poliser på glesbygden är en förutsättning för att få människor på landsbygden att känna att polisen är till lika mycket för dem som för människorna i städerna.
Adam Bäckström, fristående ledarskribent