– Det var någonting speciellt med Prideparaden den här gången.
Det sa en person till mig efter paraden, och jag höll verkligen med. Det var någonting speciellt och jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det var. Stämningen var på topp. Skellefteåborna var glada. Stolta. Jag såg många som hade gjort egna plakat. Skolor, som till exempel Lejonströmsskolan, gick i samlad tropp. Gatorna var fyllda av glada barn, stolta föräldrar och hbtq-personer. Det var elfte gången tusentals människor paraderade längst Skellefteås gator och visst har jag haft en liten farhåga att vi alla ska börja ta det för givet, det faktum att vi faktiskt har en Pridefestival i den här staden.
Pride har blivit en självklar del av Skellefteå och det är fantastiskt, men att någonting känns självklart kan också innebära att folk glömmer bort att kämpa. Att man blir blasé. Men så blev det inte i år och jag tror faktiskt aldrig att den dagen kommer. Pride är viktigt för Skellefteå och kommer att fortsätta vara det.
Om vi riktar blicken mot USA kan vi se hur Donald Trump går till attack mot transpersoners existensberättigande. Hur han pausat amerikanskt bistånd i 90 dagar och avslutat all federal finansiering av mångfalds- och antidiskrimineringsarbete. Hur han under sin första dag som president utfärdat en order med syfte att inskränka erkännandet av transpersoner som tillhörande det kön de definierar sig som. Dekretet siktar in sig på att federal lag inte längre ska erkänna det juridiska kön som transpersoner och icke-binära ändrat till. Att människor ska kunna ändra juridiskt kön ska inte heller erkännas. Dessa beslut riskerar att allvarligt försämra situationen för hbtq-personer både i och utanför USA.
Det är omöjligt att inte tänka på detta när Prideparaden intar Skellefteås gator och torg. Det är inte bara för vår egen stad vi gör det här. Nu, kanske mer än någonsin, marscherar vi för de som inte kan.
Det gör mig också väldigt glad att så många deltog under veckans olika föreläsningar och aktiviteter. Paraden är kanske den tillställning som blir mest uppmärksammad, men det var en otroligt bra uppslutning under hela veckan och det visar att Skellefteåborna verkligen har en vilja att söka information och visa sitt stöd.
Tidigare har jag sagt att Skellefteåbornas inställning till Pride gör mig stolt över att bo i den här staden och efter årets pridevecka är jag, om möjligt, lite mer stolt än innan. Kanske behöver jag inte oroa mig över att någonting ska tas för givet. Pride är en självklarhet för oss nu, och kanske var det denna kollektiva känsla som gjorde paraden lite extra speciell i år. Låt det fortsätta så.
I tonåren trodde jag aldrig att jag skulle känna så för den här stan. Att jag ville stanna kvar. Nu finns det inga tvivel, och Skellefteåbornas inställning till Pride är definitivt en bidragande faktor till det. Jag tror inte att jag är ensam om att känna så. Tack till alla er som fortsätter delta och visa ert stöd under Skellefteå Pride. Det kanske låter lite smörigt, men ni bidrar verkligen till känslan av att Pride är en självklarhet i den här staden och att känslan av självklarhet faktiskt är väldigt fin.
Linnea Wikman, fristående ledarskribent