Normer får vårt samhälle att fungera. De hjälper oss att förstå sociala koder då vi umgås med andra och de kan sammanfattas som en liten handbok i hur samhället förväntar sig att man ska bete sig. De är därmed viktiga.
Dessa oskrivna regler förändras dock hela tiden och förändringen går allt snabbare. Idag ser vi ofta stora skillnader mellan generationerna när det kommer till frågor som har med normer att göra.
Det får mig ibland att fundera på vilka förändringar som jag kommer att sitta och muttra om på min ålders höst.
Normer kan också vara hämmande och till och med direkt skadliga för personer som av olika anledningar lever ett liv som är normbrytande. Pride är en rörelse som tydligt påminner oss om att vi måste våga ifrågasätta gamla sanningar.
Tiderna förändras och det måste normerna också göra. På det temat vill jag därför lyfta upp tre förslag som utmanar de normer som finns i dagens Sverige.
Könsneutral föräldrabalk
Dagens föräldrabalk, alltså den samling lagar som kopplar till föräldraskap, använder genomgående ord som fader/moder och kvinna/man när en familj ska beskrivas. För att lagstiftningen ska kunna användas i fall med till exempel två mammor har lagstiftarna valt att införa separata paragrafer för att reglerar detta.
Tanken om att familjer kan se ut på många olika sätt blir hela tiden mer och mer accepterad och det är oerhört glädjande. Att man ska få älska vem man vill är förstås en självklarhet.
För frågan om ett inkluderande språk i lagstiftningen ser vi nu ljuset i slutet av tunneln. En statlig offentlig utredning från förra året har föreslagit en förändring och nu kan vi bara vänta med spänning på vad den sittande regeringen kommer att föreslå till riksdagen.
Ett tredje juridiskt kön
I dagens debatter om kön är det vanligt att dela upp konceptet kön i olika kategorier. Lite förenklat kommer jag här att ta upp tre olika typer av könsindelningar.
Först ut har vi biologiskt kön, det kopplar till en persons könsorgan, kromosomer och hormoner. Sedan har vi social kön som handlar om samhällets förväntningar. Könsroller är kopplat till begreppet socialt kön.
Den tredje typen av könsuppdelning som jag kommer att lyfta här handlar om juridiskt kön. Det är det kön som du har enligt myndigheter och lagstiftning. I Sverige finns idag två juridiska kön; man och kvinna.
Ickebinära personer, alltså personer som inte definierar sig som varken man eller kvinna, drabbas av att lagstiftningen är onödigt snäv i denna fråga.
Ett införande av ett tredje juridiskt kön är ett typexempel på en lagstiftning som skulle betyda väldigt mycket för vissa personer, samtidigt som det inte alls påverkar personer som är av en annan åsikt i frågan.
De fina med en lagstiftning som tillåter mångfald är att fler personer kan få välja hur de lever sina liv. Att inkludera nya synsätt i lagstiftningen ska inte ses som en kritik mot de som identifierar sig som man eller kvinna, det är ju fortsatt precis lika okej som tidigare.
Fler än två juridiska föräldrar
Alla familjer är unika och alla har olika förutsättningar, därför är det onödigt begränsande att ett barn endast kan ha två juridiska vårdnadshavare.
Det finns otaliga situationer där ett barn skulle gagnas av att ha mer än två juridiska föräldrar. Det skulle kunna vara alltifrån skilsmässor och sjukdom till familjekonflikter och normbrytande familjer som ligger bakom att ett barn har fler än två vuxna att ty sig till.
Att begränsa lagstiftningen till två vårdnadshavare gör att, det för barnfamiljer alltid närvarande, livspusslet blir svårare att lägga för många. Att formellt räknas som vårdnadshavare kan spela stor roll i bland annat frågor som har med skolan, vården, arv eller polisen att göra.
Det finns många familjer som begränsas av en lagstiftning som bygger på ett samhälle som inte längre finns och det känns inte rimligt.
Alla dessa förslag är exempel på lagar som är onödigt snäva. Att bredda dem skulle hjälpa många utan att straffa någon. Det känns som en given väg framåt.