Sedan den 1 juli förra året är har det blivit enklare för hyresvärdar att vräka kriminella. Det var redan tidigare möjligt att säga upp personer som bedrev kriminell verksamhet i eller i närheten av en hyresbostad. Enligt bostadsbolagen var det dock tidigare svårt att få rätt i denna typ av vräkningsfall. Även om brotten begicks i själva lägenheten kunde en vräkning stoppas om det inte var den som stod på kontraktet som begick brottet. Nu ska exempelvis en vräkning kunna ske om det är ett barn i familjen som begår brott, och dessa behöver inte nödvändigtvis ha skett i bostaden.
Sverigedemokraterna i Skellefteå vill veta om det kommunala bostadsbolaget SKEBO har använts sig av den nya lagen. Därför ställer deras gruppledare Markku Abrahamsson (SD) en interpellation om detta till SKEBOS ordförande Harriet Classon (S).
Det är nästan övertydligt att SD´s fråga till SKEBO är en politisk signal. SD vill visa sina väljare i Skellefteå att de är så tuffa mot brott som de påstår. Däremot är det otydligt ifall det finns några egentliga skäl för SKEBO att arbeta på något nytt sätt med denna frågeställning.
Det är i och för sig sant att brottslighet ofta förekommer i anslutning till bostäder. Norran rapporterar exempelvis denna vecka om rättegången efter ett mordförsök i en lägenhet på Sjungande Dalen. Men det är också sant att bostad är en skyddsfaktor mot brottslighet och andra sociala problem. Exempelvis är tillgången till en egen bostad mycket viktigt för att den som muckat från fängelse inte ska återfalla i brott.
Frågan om vräkningar av kriminella reser berättigade frågor om rättvisa och trygghet. Det är svårt att klaga på knarklangarens grannar när de önskar att hen borde vräkas. Samtidigt framstår det som skadligt att ställa en hel familj på gatan för brott som tonåringen begått. Snacka om att skapa grogrund för att syskonen också ska ta brottets bana.
Att vräkningar förekommer är förmodligen oundvikligt, men jag ser ingen anledning att önska fler. SD´s fråga får mig att misstänka att de gör det. Abrahamsson (SD) får gärna förtydliga sig på den punkten.
På lång sikt ökas dock inte tryggheten i våra bostadsområden genom tuffare tag i enskilda fall. På den förebyggande sidan finns dock mycket som kan göras.
Skellefteås politiker kan rent konkret arbeta med två olika frågor: Blandad bebyggelse och utspridning av sociala kontrakt.
Trygga städer gynnas av minskad bostadssegregation. Bostadsområden som innehåller en blandning av villor, radhus, bostadsrätter och hyreslägenheter är trevliga att bo i och förhindrar att negativa tendenser tar överhanden.
Människor som saknar bostad, kan i vissa fall få hjälp av kommunen. Det är angeläget att personer med sådana sociala kontrakt sprids ut över olika bostadsområden. Människor som kämpar mot missbruk eller andra sociala problem, är ofta i riskzonen för att utsättas för brott eller själva begå brott. Det blir en social segregation i sig om människor med liknande problem placeras i samma område.
Min förhoppning är att politiken ska orka hålla sitt huvudfokus på hur man kan bygga ett fungerande samhälle över tid. Hårda tag mot individer och familjer kan kännas rättvist i stunden. Men hårda tag bygger inte ett tryggt samhälle.