Med 59 ärenden på föredragslistan var tisdagens kommunfullmäktigesammanträde i Skellefteå av det mastodontiska slaget.

Förvisso var det många punkter på dagordningen som kunde klubbas igenom utan nämnvärd debatt. Men i vanlig ordning var det ett betydande antal interpellationer som inte hanns med.

Vi lever i en demokrati. Så länge vi inte bryter mot lagen kan vi i princip kläcka ur oss vilka klokheter, vilka dumheter som helst. I en demokratiskt vald församling – som kommunfullmäktige i Skellefteå – är det grunden för en väl fungerande demokrati.

Med detta sagt. Kommunfullmäktige i Skellefteå har problem, man är i otakt med tiden.

Det är bestämt att kvälls- och nattmanglingarna tillhör det förgångna. Sammanträdena ska sluta klockan fem. Men det har också inneburit att ärendena läggs på hög.

Kortare sammanträden, men lika många ärenden och en lika debattglad församling är en ekvation som inte går ihop. Framför allt inte när upprepade vädjanden från kommunfullmäktiges ordförande Daniel Ådin (S) om att hålla sig till ämnet och att låta bli att upprepa samma argument inte hörsammas.

Hur många gånger har Skellefteås befolkningsmål debatterats? Förvisso med nya, djärva mål den här gången, men argumenten gick i repris. Sak samma med fler bostäder för ett växande Skellefteå och ökad trygghet på Skellefteå busstation och annorstädes.

De senaste kommunfullmäktigesammanträdena har klarats av på distans, hemmavid datorskärmen. Eller på jobbet.

Ett debattglatt gäng har inte blivit mindre debattglatt. Därtill har tonen hårdnat. Om det sedan beror på att sammanträdena genomförs på distans, eller att vi med stormsteg närmar oss ett val låter jag vara osagt. Men hårdnat har den gjort.

Skellefteå behöver ta sig en rejäl funderare på hur kommunfullmäktigesammanträdena ska se ut i framtiden. Att hitta den perfekta balansen mellan möjligheten/rätten att få yttra sig, och rimligt långa sammanträden är en nästintill omöjlig uppgift. Men att komma så nära som möjligt är den självklara utgångspunkten. Man har ju med åren skaffat sig en rimlig uppfattning om vad som inte fungerar.

Satt och lyssnade på kommunfullmäktigesammanträdet från klockan nio till klockan 17. Noterade att det inte en enda gång under dagen var fler än 20 personer som samtidigt såg sändningen. Med tanke på hur många debatter som gick i repris förstår jag dem.

Mycket debatt är en förutsättning för en väl fungerande demokrati, samtidigt som för mycket debatt kan bli ett hot mot densamma.