Oj! Var hittade regionen 200 miljoner?

Det händer saker i regionen. Hälso- och sjukvårdsnämndens möte tidigare i veckan var en ovanligt spännande tillställning där två mycket uppseendeväckande beslut togs. Båda besluten har prislappar i mångmiljonklassen.

"Både beslutet om lönehöjningar och beslutet om hur förlossningen i Lycksele ska bemannas väcker frågor om var dessa resurser har funnits tidigare och hur ledningen ser på förebyggande arbete."

"Både beslutet om lönehöjningar och beslutet om hur förlossningen i Lycksele ska bemannas väcker frågor om var dessa resurser har funnits tidigare och hur ledningen ser på förebyggande arbete."

Foto: Martina Holmberg / TT

Ledarkrönika2023-01-19 06:30
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I tisdags kom två stora nyheter ut från hälso- och sjukvårdsnämndens sammanträdesrum. Den ena handlar om en betydande löneförhöjning för sjuksköterskor och undersköterskor. Den andra om en tänkt lösning på stängningen av Lyckseles förlossning.

Vi börjar att kika lite närmare på den glädjande nyheten om lönetillägg. Det rör sig om en satsning på 130 miljoner, som kommer att användas för att höja ersättningen för vissa medarbetare som jobbar i dygnetruntverksamhet.

Satsningen motsvarar en höjning på 3 000 kronor för en heltidsarbetande sjuksköterska och den motsvarande höjningen för undersköterskor ligger på 1 000 kronor.

Lönetilläggen motiveras med att man vill attrahera mer personal och kunna behålla den personal man har och jag gläds åt både beskedet och motivationen.

När det kommer till hur detta ska finansieras kan jag dock inte annat än förundras.

Den politiska majoriteten i nämnden säger nämligen att man räknar med att de 130 miljonerna kommer att täckas genom minskade kostnader för sådant som tydligt kan kopplas till att man inte är en så attraktiv arbetsgivare. Hyrpersonal, inskolningar av ny personal, jour, övertid och kostnader för utomlänsvård nämns som tänkta besparingar.

Då måste vän av ordning fråga sig varför regionen inte har valt att göra detta tidigare?

Jag håller alltså med om att detta var ett nödvändigt beslut, men ställer mig undrande till att man lät situationen blir så pass krisartad innan satsningen kom på plats.

Det leder oss över till den andra nyheten från nämndsammanträdet. Hanteringen av förlossningen i Lycksele. 

För att kunna öppna förlossningen senare i år så är tanken att ett bemanningsföretag ska ansvara för att det finns läkare och barnmorskor på plats. Lösningen är alltså hyrpersonal.

Det ska sägas att det i beslutet finns skrivningar om att bemanningsansvaret på sikt ska gå tillbaka i regionens regi. Men det finns all anledning att vara orolig. Det är inte som att regionen har lyckats komma ifrån sitt beroende av hyrpersonal i andra verksamheter inom vården.

Det som oroar mest med denna lösning är att kostnaden uppskattas bli väldigt hög.

Idag kostar förlossningen i Lycksele ungefär 17 miljoner per år. Enligt nämndens ordförande Anna-Lena Danielsson kan det med denna lösning röra sig om kostnader mellan 50-80 miljoner. Så även lågt räknat är det långt mer än en fördubbling.

I den här frågan talas det om att finansiera genom att be regionfullmäktige om extra medel och dessa medel måste förstås komma någonstans ifrån.

För att understryka hur iögonfallande hela situationen är vill jag påminna om regionens budgetdebatt i november där det konstaterades att det saknades 650 miljoner för att få budgeten att gå ihop.

Då man i ett sådant läge är beredd att tillsätta resurser i storleksordningen 50-80 miljoner kan man inte låta bli att åter fundera på varför man inte har gjort insatser tidigare. Det måste väl vara billigare att göra arbetsplatsen attraktivare än att tvingas nyttja hyrpersonal i ännu större utsträckning?

Både beslutet om lönehöjningar och beslutet om hur förlossningen i Lycksele ska bemannas väcker frågor om var dessa resurser har funnits tidigare och hur ledningen ser på förebyggande arbete.

Vem som helst som arbetar inom vården kan intyga att förebyggande åtgärder är billigare än behandling av långt gångna sjukdomar. Visst säger sig väl ansvariga politiker alltid vara måna om att lyssna på vårdens medarbetare?