Bara under min egen livstid har samhället förändrats i grunden. Då jag för första gången såg dagens ljus hade det första sms:et inte skickats och under min uppväxt började det bli allt vanligare att ha datorer hemma. Dagens smartphones har en kapacitet som science fiction författare drömde sig till när jag var liten.
Den digitala revolutionen av vårt samhälle har förstås mängder av fördelar. Stora delar av världens kunskap går att komma åt via din telefon, forskare från hela världen kan samarbeta för att utveckla vaccin och storskalig effektivisering av industrier och välfärd. Detta är förstås bara exempel på hur det digitala har hjälpt oss, men allt är inte frid och fröjd.
Då hela samhället förändras kommer vissa grupper att komma i kläm och det är något som politiken måste komma ihåg och orka åtgärda.
Ett tydligt exempel på detta är den långvariga debatt som handlar om kontanternas vara eller icke vara. Den stora majoriteten av Sveriges medborgare har lämnat kontanter till förmån för andra betalsätt och allt fler företag väljer att avsluta sin kontanthantering.
Att kontanterna fasas ut är i många hänseenden rationellt. Ett tydligt exempel på vinsterna är att det förra året inte begicks ett enda bankrån i Sverige och för många företag blir kontanthantering väldigt kostsamt då det är så pass få av kunderna som använder sig av det.
Men det finns grupper i samhället som i stor utsträckning har haft svårt att gå över till digitala betallösningar. Under en övergångsperiod måste det därför finnas lösningar som fungerar även för dessa grupper, eftersom möjligheten att betala för sig är en helt central funktion i samhället.
Det leder oss in på en annan samhällsfunktion som fyller en väldigt viktig roll, posten.
Utdelningen av vår post och Postnords hela verksamhet har redan diskuterats flitigt under många år, men nu kommer tydliga tecken på att debatten kommer att hetta till inom en väldigt snar framtid.
Vid läsning av en nyligen utkommen statlig offentlig utredning (SOU 2023:4) framkommer det att posten hanterar allt färre brev och ser stora behov av besparingar de närmsta åren.
Sedan maj förra året får samtliga hushåll i Sverige postutdelning varannan dag. I utredningen tar man nu upp besparingsförslaget att övergå till utdelning var fjärde dag från 2027.
Då vi i Sverige ska införa förändringar av detta slag har vi en ambitiös process där förslagen ska granskas i flera led. Ett av dessa led är att förslagen går ut på remiss till berörda myndigheter och andra organisationer. Dessa får sedan komma in med synpunkter på förslagen och det har skett i detta fall.
Bland annat har vården, polisen, domstolarna och försvaret alla sagt att en övergång till postutdelning var fjärde dag, i dagsläget, skulle påverka deras verksamheter på ett markant negativt sätt. Detta beror på att en stor del av kommunikationen mellan det offentliga och enskilda personer fortfarande sker via post.
Ordet “fortfarande” används då utredningen beskriver postens centrala funktion. Därtill ska läggas att det tydligt framgår att våra grannländer har digitaliserats i än större utsträckning och där skickas många färre brev än här.
Det ser inte ut som att postutdelning var fjärde dag kommer att bli aktuellt i dagsläget, då väldigt tunga remissinstanser motsätter sig detta, men digitaliseringen fortsätter och breven blir allt färre.
Inom några år kommer posten att behöva hanteras på ett annat sätt än idag och likt kontantfrågan kommer det att vara grupper som hamnar i kläm. Det finns all anledning att redan nu börja fundera på hur man på politisk väg kan hjälpa de som av olika anledningar är exkluderade från den digitala gemenskapen. Allt pekar nämligen på att digitaliseringen är framtiden, även för posten.