Vanligast. Kvinnor tar störst ansvar för familj och barn. Det märks på föräldrapenningen. Mammor tar ut mer än två tredjedelar av ersättningen.
Sverige har en av världens mest generösa system för föräldrapenning. Föräldrar kan ta ut ersättning för totalt 480 dagar fram till att barnet fyllt tolv år. Vardera vårdnadshavare har rätt till hälften av dagarna, men kan överlåta alla utom 90 till den andra parten. Så har det varit under flera år.
Ett skäl till att föräldrar inte haft rätt att överlåta alla dagar hur de vill, är den ojämställda situation som råder i många familjer där kvinnor tar större ansvar för hem och familj och män ägnar sig mer åt jobb och karriär. Tanken har varit att dessa normer inte ska förhindra mäns möjlighet att ta ut föräldraledighet och att mammors rätt att hålla fast vid arbetslivet ska skyddas.
Denna princip är dock omdiskuterad. Högerpolitiker, särskilt från KD och SD, menar att reglerna för föräldrapenningen är familjefientliga och tvingar människor att leva på sätt de inte vill. Andra politiker, som ofta är liberaler eller hör hemma på vänsterkanten, menar att någon form av individualiserad föräldrapenning är det som skulle vara mest rättvist. Det skulle ge varje vårdnadshavare samma rätt och möjlighet att både ta ansvar för sitt barn och sköta sitt arbete.
Den första juli började en ny lag gälla som följer högerns syn på föräldrapenningen. Den blir alltså mindre individbaserad. Nu får varje förälder överlåta 45 föräldradagar till någon annan än vårdnadshavaren.
Förväntningar och löner. Pappor jobbar mer än mammor. De tjänar på det, men förväntas också göra det.
Det är såklart möjligt att se flera positiva möjligheter i denna reform. Vi som är mor- eller farföräldrar, men så unga att vi jobbar, får en ny möjlighet att ta ledigt för att vara med våra barnbarn. Ensamstående föräldrar får ny en möjlighet till avlastning när en vuxen som man har förtroende för kan kliva in och hjälpa till. Stjärnfamiljer, där fler än två vuxna ingår, får möjlighet att samarbeta på nya sätt eftersom föräldrapenning kan överlåtas till någon som inte är vårdnadshavare. Allt detta är bra.
Samtidigt finns det stora risker med den nya lagen. Den öppnar för nya möjligheter till bidragsfusk. Det blir svårt för försäkringskassan att kontrollera att den som får ut pengarna också är den som tar hand om barnet. Den öppnar för en ny skev marknad där någon kan jobba som barnflicka och få betalningen av staten. Men framförallt öppnar den för välkända former av grabbighet och lika välkända former av kvinnofällor.
Förändringarna av föräldrapenningen kan leda till att det blir vanligare att far- och mormödrar tar ut ersättningen.
Män i Sverige tar idag inte ens ut en tredjedel av föräldradagarna. Skälen till detta är en blandning av stereotypa normer, förväntningar från arbetsgivare, underförstådda krav på kvinnor och löneskillnader mellan män och kvinnor. För många familjer känns det rationellt att låta mannen jobba mer, han tjänar ju bättre, och låta kvinnan vara hemma mer, hon är ju så duktig med barn och mat och sånt. Risken med den nya lagen är att samma rationalitet kommer göra att män är hemma ännu mindre än idag och att farmor eller mormor får ta över en stor del av hans knappa tredjedel.
Problemet med detta mönster är att det drabbar både män och kvinnor negativt. För kvinnor slår det stenhårt ekonomiskt. De förlorar pengar under själva ledigheten, men halkar också efter lönemässigt på jobbet på ett sätt som i regel inte återhämtas under hela arbetslivet. Därmed blir pensionen också lidande. För män ligger förlusten på det relationella planet där de riskerar bli den förälder som barnen har större distans till och därmed inte får samma möjlighet som mammorna att delta i barnens fostran.
Tyvärr väger riskerna med den nya lagen tyngre än de möjligheter som den ger. Sverige behöver mer jämställdhet inte mindre.