Det är nästintill omöjligt att slå upp Norran utan att mötas av rubriker om brott och straff.

Om det sedan beror på en ökad brottslighet, eller att media mer frekvent skriver om brott och straff, kan man ha skilda åsikter om. Helt klart är i varje fall att brott och straff är säljande nyheter.

Brottsförebyggande rådet (Brå) brukar med jämna mellanrum försöka bringa klarhet bland brotten. Enligt den senaste preliminära statistiken – från december 2018 till april 2021 – var det totala antalet anmälda brott i april i år sju procent lägre än i april 2019. Antalet anmälda brott mot person, till exempel misshandel av obekant, fickstölder och personrån, har däremot gått upp något.

Oron har ökat de senaste åren. Vi oroar oss för att bli utsatta för brott, för att sjukvårdens resurser inte ska räcka till, för ökad psykisk ohälsa, för att gå ut på kvällarna och en massa annat.

Självklart är det här en utveckling som måste tas på största allvar. Från samhällets sida, från politikens sida. Oro och osäkerhet gör att populistiska partier kan växa sig starka. Det om någonting är något att oroa sig för.

I storstadsområdena skjuts det, bombas det. Maj blev en dyster månad härvidlag. Åtta personer dödades i 34 skjutningar.

I samband med bråket och dödsskjutningen i stadsdelen Hjällbo i Göteborg blev en fotograf och en reporter från Göteborgsposten stoppade av en grupp maskerade och aggressiva personer. Det är helt och hållet oacceptabelt.

Så långt har brottsutvecklingen inte gått i Skellefteå. Här sprängs inga fasader till hyreshus, restauranger och butiker, här skjuts det inte hejvilt in i vardagsrum. Inte ännu, förhoppningsvis aldrig. Men inte minst polisen måste vara vaksam och alert. Händelserna och utvecklingen i Boliden måste tas som ett varnande exempel.

Hur den officiella statistiken ser ut är en sak, hur staden upplevs någonting helt annat.

Attitydundersökningar är ofta intressantare att studera än av myndigheter och organisationer fastställda staplar och diagram.

Precis så är det med delar av ANDTS-undersökningen. ANDTS står för alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel.

Enligt den senaste undersökningen, som publicerades i mitten av december förra året, framkom till exempel att fler än fyra av tio flickor i årskurs två på gymnasiet känner sig otrygga i det offentliga rummet.

Fyra av tio. Det är rätt många det.

Men är det så konstigt? Att kvinnor oroar sig.

Nej, det är det inte. Det är till exempel först under senare år som Skellefteå kommun på allvar tagit tag i problemet. Man har till exempel röjt sly längs strandpromenaden, lyst upp dåligt upplysta allmänna platser. Egentligen rätt självklara saker. Men mer behöver göras.

Unga kvinnors upplevda otrygghet kan inte ignoreras, får inte nonchaleras. Därmed inte sagt att oron är rationell och befogad. Den farligaste platsen för en kvinna är i hennes eget hem, tillsammans med som man som hon har en relation med.

Däremot påverkar den otrygghet som många kvinnor känner både friheten och rörelsemönstren. Det visar också den nationella trygghetsundersökning. Många undviker helt enkelt att gå ut sent på kvällen.

Så får det självklart inte vara.

Men för att samhället ska kunna lösa ett problem så måste samhället först erkänna och adressera det som ett problem. Mellan skjutningarna och sprängningarna har kvinnors otrygghet i det offentliga rummet svårt att nå fram i samhällsdebatten.

Att ropa på fler poliser, strängare straff och fler övervakningskameror är en populär lösning. Det finns knappast någon gräns för hur många poliser som de politiska partierna vill utbilda, hur många kamerorna ska vara, hur stränga straff som ska utdömas.

Någonting måste göras. Otryggheten skadar både samhälle och individ. Den hämmar ekonomisk utveckling och sänker den allmänna tilliten till samhället och dess funktioner. Vilket gynnar populistiska partier.

Det finns sådant som politiken kan göra här och nu: studera andra länders strategier, lära av deras framgångar och misstag, ta en funderare på om det behövs några lagändringar. Fler poliser som utreder och klarar upp fler brott skapar trygghet i samhället.

Både faktiskt och upplevd.

Det är inte acceptabelt att fler än fyra av tio flickor i årskurs två på gymnasiet i Skellefteå känner sig otrygga i det offentliga rummet, kanske undviker att gå ut sent på kvällen.

Det är en viktig påminnelse om vad polisarbete handlar om. Det handlar inte bara om ett få kriminella bak lås och bom, det handlar också om att alla ska ha tillgång till det offentliga rummet och om medborgarnas frihet att vistas där,