Mobbningen i skolan och på nätet hör ihop. Det är ovanligt att barn bara utsätts för mobbning eller kränkningar på nätet.
Norran skriver om Julia Fahlgren, 46, som under sin uppväxt i Skellefteå utsattes för mobbing i skolan. I söndags skrev hon om sina upplevelser i ett Facebookinlägg. Inlägget har fått många reaktioner och delats tusentals gånger. Hon berättar personligt om hur mobbingen kunde gå till, men säger också till Norran att hon idag inte hyser något agg mot mobbarna. Däremot vill hon peppa alla föräldrar att försöka förstå vad som händer deras barn och reagera när något är fel. Hon vill också påpeka hur viktigt det är att skolan alltid arbetar mot mobbing på ett medvetet sätt.
Organisationen Friends har nyligen släppt sin årliga rapport om mobbing och kränkande behandling bland barn och unga i Sverige. Rapporten visar att 46 procent har blivit utsatta för kränkningar eller mobbing i skolan eller på nätet de senaste två månaderna. Det är vanligt att nätmobbning och utsatthet i skolan hör ihop. Hälften av dem som blir mobbade i skolan utsätts också för kränkningar eller mobbing på nätet. Det motsatta är däremot ovanligt. Det är få som bara utsätts för mobbing och kränkningar på nätet, men inte alls i skolan.
Skolan är alltså en särskilt viktig plats för att upptäcka och arbeta mot mobbing. Men föräldrar är också viktiga. Som förälder vill man gärna stå upp för sitt barn och bejaka barnets goda egenskaper. Då kan det vara svårt att se och reagera om barnet faktiskt utsätter andra för mobbing eller kränkningar. Det är också viktigt att komma ihåg att barnet både kan vara en som utsätter andra och själv blir utsatt. Båda problemen behöver bemötas.
Föräldrar har en viktig roll att motverka mobbing. Både som stöd om barnen blir utsatta, men också som fostrare för att lära de egna barnen att inte utsätta andra.
Skolans uppgift är att vara en plats för lärande. Det har tidvis funnits idéer om att skolor skulle kunna bedriva särskilda antimobbningsprogram vid sidan om undervisningen, för att stärka gruppsammanhållningen eller öka empatin mellan eleverna. Så verkar inte vara fallet. En stor forskningsgenomgång som gjorts av Skolverket visar att effekterna av särskilda program mot mobbing är svaga, svåra att mäta och i vissa fall kontraproduktiva. Slutsatsen utifrån detta är att skolan ska fokusera på själva undervisningen och att göra den så trygg som möjligt.
I Friends rapport lyfts tre ingredienser som kännetecknar skolor med låg andel mobbning och få kränkningar. Sådana skolor har ett positivt skolklimat, ett auktoritativt ledarskap, och en hela-skolan ansats. Dessa olika faktorer går in i varandra men kan konkretiseras med att det både handlar om den fysiska och sociala miljön, skolans regler och om lärarnas och rektors ledarskap.
För att lärare ska motverka mobbing behöver de vara auktoritativa ledare i klassrummet. De behöver vara tydliga och sätta gränser, men samtidigt sprida vänlighet och en kamratlig stämning.
För att skolor ska kunna motverka mobbing krävs alltså att hela organisationen drar åt samma håll och att lärarna tillåts vara ledare i klassrummen. Som ledare ska de klara av att upprätthålla en vänlig men tydlig och gränssättande relation till eleverna. Exempel på detta kan handla om att lärare bestämmer grupper för grupparbeten, sittplatser i klassrummet eller lunchgrupper i matsalen. De spontana kompisrelationerna är inte alltid trygghetsskapande. Ofta är det barnens egna grupperingar som blir grogrunden för utfrysning, och hån. Där kan skolan behöva röra om i de sociala strukturerna och se till att ingen blir utanför.
Föräldrar är mycket viktiga för att skolan ska kunna utföra sitt viktiga uppdrag. En bra sak som föräldrar kan göra är att stödja läraren i det auktoritativa ledarskap som hen behöver driva. En annan sak är att visa intresse för barnens skoldagar och liv på nätet. Barnen behöver få prata om vad de är med om. Både när de utsatts för något, men också när de gjort något dumt.