Carina Kostet (L) svarade på frågor om besparingar vid kommunfullmäktige i Malå den 28 oktober.
När Malå kommunfullmäktige nyligen sammanträde kom de största diskussionerna dels handla kommunens ekonomiska underskott dels om besparingsbehov inom äldreomsorgen.
Kommunen stöter just nu på ett dilemma som är svårt att lösa lokalt. Befolkningen minskar. Minskningstendensen, som redan tidigare har märkts av, ser nu ut att förstärkas. Den sista augusti 2024 hade Malå 2972 invånare. Det är 51 personer färre än vid samma tid förra året.
Malås dilemma är inte bara att befolkningen krymper, utan också att den blir aningen äldre. Rent krasst fungerar vår kommunala välfärd så att den finansieras av arbete. Kommunens skatteintäkter kommer från skatt på arbete och på pensioner (som ju i huvudsak är uppskjuten arbetsinkomst). En kommun med stor arbetande befolkning, som dessutom har höga löner, är mycket bra för den kommunala ekonomin och därmed också för kommunala angelägenheter som skola, omsorg, snöröjning och bygglov.
Den uppmärksamme Norranläsaren vet att Malå tidigare lyfts fram som en plats med stora resurser. Malå är den enda kommunen i Norranområdet som levererar högre ekonomiska värden på ett år än riksgenomsnittet. Till denna information kan läggas att arbetslösheten i Malå är mycket låg. Den ligger strax över tre procent och det är en nivå som gällt länge. Detta gör att det kan framstå som orättvist att just Malå skulle måsta spara på de äldre.
Jag delar den uppfattningen, men anser att kritiken måste nyanseras.För det första finns det ett utjämningssystem och för det andra har varje kommun ett ekonomiskt ansvar utifrån sina förutsättningar.
Det kommunala utjämningssystemet ska underlätta för kommuner att hantera den typ av dilemma som Malå måste kämpa med. Kostnadsutjämningen fördelar statliga bidrag och avgifter från några kommuner så att alla som bor i Sverige ska få chans till en fungerande välfärd.
Tjamstagården är ett äldreboende i Malå som stängts av besparingsskäl.
Malå får alltså pengar för att bekosta extra äldreomsorg. Problemet är att pengarna ändå inte räcker. Bidraget till kommunen följer en genomsnittlig referenskostnad som pekar ut vad äldreomsorgen borde kosta. Det är dock upp till kommunen att avgöra hur mycket pengar som faktiskt satsas. I Malå har den faktiska kostnaden legat över referenskostnaden i flera år.
Detta är anledningen till att Malås politiker anser att de behöver spara inom äldreomsorgen. När denna fråga debatterades på kommunfullmäktige så kritiserade Socialdemokraterna majoriteten för att de inte hittat fler sätt att spara mer.
Socialnämndens ordförande Carina Kostet (L) försvarade sig mot kritiken genom att hävda att ekonomin inte är allt. Det finns en lagstiftning som måste följas och verksamheten handlar om människor.
Det finns goda skäl att kräva sparsamhet från Malås politiker. Ingen kommun kan leva över sina tillgångar. Samtidigt är Malå ett exempel på att den kommunala utjämningen idag inte är tillräcklig. Det är galet om kommuner med låg arbetslöshet och ett mycket lönsamt näringsliv inte ska kunna få sin budget att gå ihop. Det är dags att stärka det kommunala utjämningssystemet nu. Mormor och farfar har rätt till en bra ålderdom, det håller helt säkert barnbarnen i Skellefteå, Umeå och Stockholm med om.