Traditioner är viktiga.

De lär oss någonting om dåtiden som vi kan ta med oss in i framtiden.

Att dagarna innan semestern (bildligt) blicka in i en spåkula, försöka förutsäga framtiden, med tonvikt på politiken, har blivit något av en tradition. Inte med hundraåriga anor, inte ens med några decennier på nacken, men väl en tradition.

Sverige är med stormsteg på väg mot en stormig politisk tid. Nya konstellationer har utkristalliserats. Vem trodde för bara något år sedan att Centerpartiet skulle agera aktivt stödparti åt Socialdemokraterna? Det var nog inte många som såg den utvecklingen komma.

Sannolikt, till och med troligt, är att överlevnadskonstnären, tillika statsminister Stefan Löfven (S), kryssar fram mellan grynnor och skär och sitter kvar tills valet nästa höst. För att sedan bli bortröstad, först av svenska folket, sedan av riksdagen, och ersättas av en blåbrun konstellation ledd av Moderatledaren Ulf Kristersson.

Den första stora, avgörande kontrollstationen på vägen blir den budget som ska antas (eller förkastas) någon gång i slutet av november, början av december. Tiden går och ju längre den går desto mindre troligt blir det med en ny regeringskris och eventuellt extra val.

Eftersom det är en budget som bygger på att ingen ska få allt, men att alla ska få något – Stefan Löfvens egen formulering – går det inte att räkna med något epokgörande dokument. Det blir en budget som kommer att spreta åt alla håll och kanter, utan ideologisk identitet.

Men om landet ska dras in i en ny regeringskris, eller inte, när det börjar lacka mot jul, avgörs varken av Stefan Löfven, av finansminister Magdalena Andersson, av den rödgröna regeringen eller av dess samarbetspartier. Den frågan äger inte socialdemokratin.

Avgörande blir i stället hur mycket Moderaterna, Kristdemokraterna, Liberalerna och Sverigedemokraterna vill avsätta regeringen ett år innan valet. KD-ledaren Ebba Busch tvekar inte. Hon är, enligt egen utsago, beredd att fälla regeringen vilken dag som helst.

När den politiska turbulensen blivit mindre turbulent behövs det en rejäl diskussion, förslagsvis en grundlagsutredning av extra val, misstroendevotum och kanske också mandatperioderna.

För även om den senaste politiska processen följt det demokratiska protokollet så är det aldrig bra med en demokrati som haltar. Det ger luft under vingarna åt politiska krafter som borde störta i stället för att lyfta.

Här i Skellefteå sitter Socialdemokraterna säkert. Även om väljarnas förtroende successivt börjat naggas i kanten.

De rödgröna och de blågröna är överens om mycket. Det är svårt att hitta en valvinnande fråga för den borgerliga alliansen.

Nu när Socialdemokraterna blivit ett parti för de stora investeringarna, och de stora investerarna, kanske det finns röster för Alliansen att hämta i ”mjukare” frågor som rör vård, förskola, skola och omsorg. Eventuellt också trygghetsfrågor.

På regional nivå handlar det mesta självklart om sjukvården.

Det hade i sammanhanget varit tacknämligt om de rödgröna regionpolitikerna från den norra länsändan (läs Skellefteå med omnejd) tog strid för lasarettet i Skellefteå. Att de visade lite proaktivitet framför sedvanligt ”flocktyckande”.

Någon gång måste politikerna komma till insikt om att de är valda av väljarna, och därmed primärt ska företräda dem – inte partiet.

Om vårdskulden/vårdköerna var ett problem innan pandemin så har det vuxit sig än större under coronakrisen.

Att människor inte får den vård de behöver inom rimlig och lagstadgad tid är ett problem som sjukvårdens politiker inte tycks ta på tillräckligt stort allvar. Och det är allvarligt.

På tal om pandemin. Tidigare i veckan tog Sverige ännu ett kliv framåt i öppningsplanen. För snabbt, för snart?

Det lär vi få vi veta först i höst. Men i Storbritannien, som också successivt lättat på restriktionerna, ökar antalet smittade samtidigt som antalet dödsfall minskar. Vaccineringen gör det till en trolig utveckling även här i Sverige.

Sedan ska det bli intressant att se vad som händer i konflikten mellan Polen och Ungern på den ena sidan och EU på den andra.

EU-kommissionen inleder formella överträdelseprocedurer gentemot Ungern och Polen kring deras hantering av rättigheter för homo-, bi- och transsexuella. Självklart måste EU agera mot dumheter av det slaget. Räkna med bråk och ”böter” av något slag.

Med dessa rader lägger jag ner pennan för i vår, går på semester.

Med dessa rader vill jag också passa på att tillönska läsare av Norrans ledarsida en fortsatt god, varm och solig sommar.