Riksdagen har inlett ett nytt arbetsår.
På begäran av talman Andreas Norlén förklarade kungen riksmötet för öppnat.
Sedan var det dags för statsminister Stefan Löfven (S) att berätta vad regeringen vill. Vilket inte är lite.
Mycket var sig likt. Olikt är att det stundar ett arbetsår med många frågetecken. Det största är om statsministern får igenom sin sista höstbudget. Om inte väntar regeringskris och därpå förmodligen ett extraval.
Stefan Löfven tog avstamp i dåtid, backade bandet ett sekel. I september för 100 år sedan fick kvinnor för första gången rösta i ett riksdagsval på samma villkor som män. Valet 1921 blev det första valet med allmän och lika rösträtt.
Men snabbt kom han in på nutid och framtid.
I svepande ordalag avverkade han politikämne efter politikämne. Utan att fördjupa sig någonstans. Förmodligen en konsekvens av att Löfven lämnar partiledar- och statsministerskapet senare i höst.
Stundtals kändes det som om man som åhörare tilldelats uppgiften att bocka av de allmänt hållna ämnena. Ett efter ett. Några större nyheter fanns det inte. Vilket heller inte vara att vänta med tanke på att Löfven är på väg att göra sorti.
Intressant att notera är vad som fanns/inte fanns i de utrikespolitiska avsnitten. Så här sa Stefan Löfven: ”Sverige och EU fördömer Rysslands militära aggression mot Ukraina inklusive den illegala annekteringen av Krim”.
Det är det många som gör, fördömer Rysslands militära aggressioner.
Och så tog kan upp situationen i Afghanistan, i Jemen och i Mali, nuddade vid konflikten mellan Israel och Palestina och den förskräcktes över den tilltagande repressionen i Belarus. Vilket han inte är ensam om.
Men inte med ett enda ord nämnde han Kina och den kinesiska maktapparatens påhopp på svenska politiker, journalister, debattörer och opinionsbildare. De som ur ett kinesiskt perspektiv framför icke önskvärda åsikter.
Det är märkligt. Inte minst med tanke på hur länge Stefan Löfven uppehöll sig vid demokratin och dess villkor i dagens Sverige.
Några utfästelser med anknytning till Norrland fick också plats. Att Norrlands dragonregemente i Arvidsjaur ska återinrättas och att Norrbotniabanan ska byggas i sin helhet. Man kan väl säga att där går det långsamt fram, men att det ändå går fram.
Rasismen, EU, säkerhetspolisen, jobben, klimatet, välfärden, tryggheten, arbetslösheten, glesbygden, bostadsbyggandet och mycket, mycket annat bockades av. En halvtimme tog det. Sedan hade Stefan Löfven läst upp sin sista regeringsförklaring.