Charge Amps är ett ganska nytt bolag som blivit alltmer bekant för den breda allmänheten. Det beror på att deras logotyp ofta syns på laddstolpar för elbilar. Det är kort sagt en mycket tidsaktuell produkt som bolaget tillverkar och deras tjänster ingår som en viktig del i den laddinfrastruktur som håller på att byggas upp i Sverige. 

Kristdemokraternas gruppledare i Skellefteå, Per Boström, har reagerat på denna affär. Han menar att det dels är fel att Skellefteå kraft tillåts bedriva ”spekulativ företagsverksamhet” dels att affären med ett kinesiskt bolag är säkerhetspolitiskt känslig eftersom den innebär en risk att kinesiska staten får makt över en del av den svenska infrastrukturen. Kommunstyrelsens ordförande Lorents Burman (S) svarade på Boströms kritik vid förra veckans kommunfullmäktige. Han menade att Skellefteå krafts engagemang i Charge Amps AB inte varit spekulativ och att försäljningen är en del av Sveriges vardagliga affärsrelationer med utlandet och däribland Kina. Han poängterade att Kina är Sveriges största handelspartner i Asien. 

I dessa tider är det mycket begripligt att såväl privatpersoner som politiker ser faror i affärer med företag från opålitliga länder. Ingen vill hamna i en situation där vi som samhälle blir beroende av den ryska eller kinesiska staten för att upprätthålla viktiga samhällsfunktioner. Samtidigt är det alltför lätt att glömma hur angeläget det är för alla världens länder att vi bedriver handel med varandra. Genom handel över gränserna drar nytta av varandras kreativitet, kunnande och resurser. Handelsstopp ska därför användas med försiktighet. Det finns väldigt lite att vinna i att bli näringslivsnationalist. Det är genom handel som länder och regioner kan specialisera sig och bli extra bra på olika delar av näringslivet. Det ökar resurserna för vår gemensamma välfärd. Att isolera landet från omvärlden innebär att sätta kurs mot ett fattigare Sverige med sämre välfärd för alla. 

I affären kring Charge Amps har Skellefteå kraft agerat som ett framsynt kommersiellt bolag. De har sett ett behov av lösningar för laddinfrastruktur i Sverige och engagerat sig i att sådan ska utvecklas. Med tiden har de bedömt att denna verksamhet inte kommer bli en del av bolagets kärnverksamhet och har då valt att sälja den vidare till ett bra pris. 

Det som komplicerar Skellefteå kraft agerande i detta fall är inte affärsmässigheten utan politiken. I och med att detta är ett kommunalt bolag kommer alla större beslut att i slutändan bli politiska. Det har någon gång väckts frågor om det är lämpligt att en kommun äger ett kommersiellt bolag som detta. Frågan hinner dock aldrig mer än nämnas innan den självdör på grund av att den som föreslår en avyttring av Skellefteå kraft från kommunen genast behöver förklara vilka bättre sätt kommunen kan investera pengarna på. Det är svårt att se vad det skulle vara. Sämsta sättet att förvalta de kommunala resurser som är investerade i Skellefteå kraft är i alla fall att tvinga på bolaget för mycket politik. Ska detta vara ett bolag som i längden är en tillgång för Skellefteås kommuninvånare behöver bolaget få utvecklas utifrån den kommersiella marknad där det verkar.  

Andreas Westerberg är fristående ledarskribent