Helene Hellmark Knutsson är landshövding i Västerbotten
Under Northvoltkrisen har Skellefteå kommun skaffat sig vanan att hålla presskonferenser. Media och allmänhet har hållits uppdaterade om det senaste kring vad som sker på grund av de stora uppsägningarna. Landshövding Helene Hellmark Knutsson har deltagit vid flera träffar och visat stark engagemang för Skellefteå. Kommunen med Kristina Sundin Jonsson i spetsen har å sin sida klivit fram som en konstruktiv samordnare mellan olika samhällsaktörer. Allt detta är bra.
Veckans pressträff visade dock upp en mindre lyckad tendens. Att visa handlingskraft genom att presentera önskelistor. Det är helt rätt av alla regionala politiker att kräva en byggstart av Norrbotniabanan, och jag delar fullt ut uppfattningen att utländsk arbetskraft bör ha mer än tre månader på sig för att hitta nytt jobb. Men järnvägen borde byggas med eller utan Northvoltkris, och skrivelsen angående utländsk arbetskraft är dömd till att bli en symbolhandling. Det finns inget som talar för att regeringen kommer ändra sig där.
Känsla av önskelista blev extra stor av de lokala och regionala företrädarnas skrivelse om ett innovationskluster för batterier i Skellefteå. Ja, det vore jättebra. Men det förslaget låter mer som en politisk flört mot hemmaopinionen än som ett ärligt försök att påverka regeringen.
Kommunen har levt upp till alla rimliga förväntningar i ansvarstagande kring Northvoltkrisen. Det är förtroendebyggande. Bästa sättet att förvalta det är att hålla fokus på den beslutskraft som kan mobiliseras i de lokala och regionala organisationerna. Just nu frågar jag mig till exempel hur många varslade från Northvolt som har fått jobb inom skola, vård och omsorg?