Skellefteå kommunfullmäktige. Det är politikerna som måste avgöra vilka frågor som skickas till ett medborgarråd.
Nu har drömjobbet på Skellefteå kommun tillsats. När tjänsten lystes ut var vi på Norrans ledarsida mycket kritiska till upptåget. Jag skrev att Skellefteå kan ge idéerna plats utan att lysa ut hittepå-jobb.
Mitt argument var att kommunen i första hand borde prioritera sin kärnverksamhet och jag försökte även argumentera emot kommunens offensiva platsmarknadsföring. På lång sikt är sådan reklam ett nollsummespel. Det som bygger ett levande och attraktivt lokalsamhälle är den kreativitet och de idéutbyten som tillåts på platsen.
Tjänsten som nu har tillsats är en demokratiutvecklare. Som politisk skribent blir jag såklart nyfiken på vad en kommunal tjänsteperson tänker behöver utvecklas inom demokratin i Skellefteå?
Socialdemokraterna har styrt kommunen (och tidigare Skellefteå stad) sedan 1942. De flesta år har partiet haft egen majoritet. Jag ställer frågan till Philip Bärring, som inom kort tillträder tjänsten som demokratiutvecklare, ifall målet med en utvecklad demokrati är att det ska kunna bli maktskifte i Skellefteå kommun?
– Nej ur ett demokratiperspektiv är maktskifte något värdeneutralt, svarar han.
Jag håller på sätt och vis med om detta. Om väljare anser att de som styr gör ett bra jobb, så är det rimligt att de får nytt förtroende. Samtidigt anser jag att det ändå är ett tecken på en demokratisk brist om maktskifte aldrig sker.
I samband med tjänstetillsättningen lanserar kommunen så kallade medborgarråd för att utveckla den lokala demokratin. Det finns inga beslut om vilka frågor som medborgarråden ska ta itu med eller hur mycket resurser som ska läggas på dem.
Philip Bärring förklarar för mig att medborgarråd är en ny politisk metod som bland annat har använts på Irland och som just nu testas i Göteborg, Örebro, Skara och Gävle.
– Medborgarrådet handlar inte om att kommunivånare diskuterar med politiker. Syftet är istället att rådsdeltagarna ska samtala om viktiga samhällsfrågor med varandra.
När jag söker info får jag veta att det finns olika sätt att genomföra medborgarråd, men ett viktigt inslag är att de som deltar har valts ut slumpmässigt. Poängen är att rådsdeltagarna ska avspegla hela befolkningen i kommunen eller landet.
Nyligen genomfördes ett nationellt medborgarråd om klimatet inom forskningsprojektet Fairtrans. Där slumpades 60 deltagare fram och 49 deltog i hela processen. Gruppen som valdes ut matchade Sveriges befolkning i fråga om kön och ålder, politiska åsikter och oro för klimatet.
Skellefteå kommun satsar på demokratiutveckling genom medborgarråd.
Rådet har fått ta del av information från experter och har sedan internt diskuterat klimatfrågan med varandra. Rådsarbetet krävde två helger och nio digitala möten. Totalt 40 timmar. De har nu levererat 22 förslag om svensk miljöpolitik. Högst upp på deras lista kom förslaget att minska klimatutsläppen genom att underlätta samåkning via ett nationellt samåkningssytem och genom att underlätta för bilpooler.
Det som beslutas i ett medborgarråd blir förslag till politikerna, som de sedan får ta ställning till.
– Frågor som politikerna skickar till ett medborgarråd behöver vara sådana som är relevanta för de flesta och som är svåra att lösa, säger Philip Bärring.
Med den beskrivningen tror jag det finns viktiga samhällsfrågor som skulle kunna må bra av att behandlas av ett medborgarråd i Skellefteå kommun. Men jag ser också både problem och till och med faror med arbetssättet. Inom kort tänker jag skriva en ny text om detta. Om du som läser detta har egna tankar om demokratin i Skellefteå: Kommentera på vår sajt eller mejla till mig så kanske jag kan ta med det i nästa ledartext.