Karlgårdsbron blir galet mycket dyrare än planerat. Redan för två år sedan, i februari 2023, ställde Moderaterna frågan i kommunfullmäktige om pengarna skulle räcka för att färdigställa bygget.
Samhällsbyggnadsnämndens ordförande Sara Keisu-Lundh (S) var i det läget relativt positiv.
– Kontraktssumman var på 202 miljoner kronor och budgetramen är 300 miljoner kronor och projektet håller under förutsättning att kommunen får det beviljade statsbidraget på 72,5 miljoner av Trafikverket.
– Det är dock relativt stor osäkerhet i prognosen då det gäller råvarupriset och det oroliga världsläget och dess påverkan på leveranser av insatsvaror.
Men som Norran rapporterat uppstod fler problem med efter detta och den 10 april 2024 beslöt den tidigare entreprenören Kauno Tiltai att avsluta kontraktet med kommunen.
Vid dagens presskonferens med kommunen sade samhällbyggnadsnämndens ordförande :
– Huvudskälet till att vi står här idag är att den tidigare entreprenören Kauno Tiltai i Sverige AB inte klarade av sitt uppdrag.
Det är en verklighetsbeskrivning som tål att diskutera. Givetvis vore det skönt för kommunen om de kunde lägga skulden på andra, men det anklagade bolaget delar inte deras bild.
Den direkta orsaken till att bolaget drog sig ur bygget var att de ansåg att de inte fått betalt för utfört arbete. Men det finns även förklaringar i förhistorien som handlade om att mätvärden angavs i kommunens upphandlingsunderlag på ett sätt som skapade missförstånd.
Skellefteå kommun och Kauno Tiltai i Sverige AB ligger nu i tvist med varandra. Det är en separat process som inte egentligen berör brobyggets framtid. Men utfallet från den processen kommer visa om kommunen har rätt när de skyller problemen på byggbolaget.
De prisökningar som drabbat broprojektet är enorma. Från den summa som Samhällsbyggnadsnämndens ordförande nämnde i kommunfullmäktige till den nya kostnadsberäkningen är ökningen nästan 270 procent.
Förklaringen till de ökade kostnaderna är överlag trovärdig. Therese Bäckström Zidoli, funktionschef på Skellefteå kommun beskrev läget på dagens presskonferens:
– Vi påverkas av de kraftiga prisökningarna som har skett inom bygg- och anläggningsbranschen de senaste åren på grund av pandemin och kriget i Ukraina.
Samtidigt är det märkligt att kommunen inte velat kännas vid riskerna för denna sorts prisökningar tidigare. De hänvisar till att avtalet med tidigare entreprenören slöts till ett fast pris. Men med tanke på de enorma kostnadsökningar på byggvaror, som kommunen själv hänvisar till, framstår det dock som otroligt att den nuvarande situationen endast beror på att det gamla byggbolaget drog sig ur.
Brofrågan blir politiskt infekterad i Skellefteå eftersom den föregicks av en folkomröstning som majoriteten under en kortare period valde att följa. Men efter en tid blev beslutet, mot folkomröstningens resultat, att bron skulle byggas.
Min ståndpunkt idag är att byggprojekt är olämpliga som föremål för folkomröstningar. Men när de ändå äger rum bör politiker visa hänsyn till resultaten.
I ännu högre grad bör politiken ta hänsyn till om det finns något i nej-sidans argument. Jag har tidigare gått igenom de starkaste och svagaste skälen för bron vid folkomröstningen. Ett argument från nej-sidan bär ännu idag. "Centrumbron vid Nordanå blir en orimligt kostsam investering, då den är tänkt att byggas där älven är som bredast."
Kanske finns det någon därute som vill utbrista i ett "vad var det vi sa"? Samtidigt leder den attityden ingenstans. Nu är vi i ett nytt läge. Brofundamenten är på plats och det vore slöseri att inte alls använda dem. Kanske att det bästa är att bygga bron men sedan rösta bort sossarna?