Ingen tycker att regionen är en bra arbetsgivare

Jag har förmånen att känna väldigt många som jobbar i sjukvården, allt ifrån it-ansvariga och biomedicinska analytiker till sjuksköterskor och läkare. Förutom att jobba i vården har de en annan sak gemensamt. Ingen av dem tycker att regionen är en bra arbetsgivare.

"Ett symboliskt gest, kopplat till villigheten att ha en ny mentalitet, skulle kunna vara att ställa en skål med färsk frukt i fikarummet."

"Ett symboliskt gest, kopplat till villigheten att ha en ny mentalitet, skulle kunna vara att ställa en skål med färsk frukt i fikarummet."

Foto: Fredrik Sandberg / TT

Ledarkrönika2023-01-11 06:30
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

För ett tag sedan satt jag och tittade på tv tillsammans med några personer som jobbar i vården. En reklamerna var från fackförbundet Unionen och handlade om olika tecken på att det går dåligt för ens företag. En av tecknen var att bananerna i fruktskålen var gamla och bruna. En av de regionanställda som satt bredvid mig kommenterade cyniskt att det vore fint om det överhuvudtaget fanns en fruktskål på jobbet.

Uttalandet känns hjärtskärande och symptomatiskt på att något är fel i regionens sätt att agera arbetsgivare.

Efter samtal med representanter för olika delar av vården i Norr- och Västerbotten så har jag sammanställt ett antal punkter som regionen bör bli bättre på för att bli en attraktiv arbetsgivare.

Punkterna blir i denna text relativt allmänt hållna då de spänner över en så stor vidd av yrkesgrupper och verksamheter, men framtida texter kommer att göra djupdykningar med mer konkretiserade tankar. Med den reservationen undanstökad så tar vi tag i punktlistan.

1. Det givna svaret på hur man attraherar fler anställda, och håller kvar de man redan har, är förstås konkurrenskraftig lön. Men med det sagt vore det verklighetsfrånvänt av mig att tro att regionen sitter på de enorma resurser som troligen skulle behövas för att, med enbart höjd lön, kunna attrahera nya personer till vården. Flera andra delar av arbetsgivarens agerande måste också förändras.

Lön är dock en viktig pusselbit och regionen måste se till att man inte halkar efter närliggande regioner eller för den delen kommuner och andra aktörer som gärna vill anställa kompetens som finns i sjukvården. Om lönerna är lägre än jämförbara arbetstillfällen så kommer de medarbetare man redan har att lämna yrket, en trend som redan förekommer i betydande utsträckning.

2. Den andra punkten är den mest komplexa och med rådande personalbrist troligen också den som är svårast att åtgärda. Den är dock troligen, för många, värd ännu mer än lönefrågan.

Regionen måste se till att kunna presentera arbetsscheman som gör att man har tid och ork till ett liv utanför jobbet. Scheman måste vara långsiktiga och ges i god tid och framför allt så måste vårdpersonal kunna ta ut sin semester.

Mentaliteten vid schemaläggning måste vara medarbetarnas bästa. En utvilad om motiverad personalgrupp är det som bäst kan säkra upp god vård för patienterna. Det är också en förutsättning för att över huvud taget ha kvar medarbetare i vården.

3. En betydligt mindre komplex åtgärd är att se till att alla nyanställda får en gedigen introduktion till verksamheten. Detta är något som idag skiljer sig stort från verksamhet till verksamhet.

Det är inte alltid lätt att få till, igen på grund av brist på personal, men att se till att nyanställda trivs och snabbt kan komma in i verksamheten känns i det närmaste som en självklarhet. Några veckors ambitiös introduktion till jobbet kommer garanterat att återbetala sig i att man får en effektivare och gladare anställd.

4. Den konkreta åtgärd som efterfrågas mest i samtalen jag haft med vårdpersonal är tillgång till vidareutbildning. Sjukvården är i ständig förändring och för både de anställda och patienternas bästa är det av största vikt att medarbetarna känner att de har den kompetens som behövs i olika situationer.

I begreppet vidareutbildning ryms allt ifrån relativt små saker som avsatt inläsningstid för nya rutiner eller ny forskning till ambitiösare projekt som att i större utsträckning låta medarbetare få betald vidareutbildning.

Vidareutbildning och att exponeras för nya utmaningar gör också så att jobbet känns utvecklande och att man som anställd känner sig mer redo att ta sig an nya utmaningar.

5. Det finns dock en sak som är helt gratis och som regionen måste ta till omgående. Signalen från ledningen måste vara att man vill satsa på sin personal, att man ser dem och att man vill deras bästa. Det upplever många som arbetar inom vården inte idag.

Om vårdpersonalen ska orka fortsätta så behövs en ny mentalitet från ledningen. Som chef måste man se och försöka hjälpa alla de som man ska leda. Man måste samtala med dem om hur man kan göra det bästa av situationen.

Ett symboliskt gest, kopplat till villigheten att ha en ny mentalitet, skulle kunna vara att ställa en skål med färsk frukt i fikarummet.