När bostadsbyggandet bromsat in samtidigt som underskottet på bostäder är stort får Skellefteås bostadsmarknad stora problem. Med trångboddhet och en hämmad tillväxt som en direkt följd av en marknad i påtaglig obalans. Det logiska vore att regeringen visade ett stort intresse för att hjälpa bostadsmarknaden på traven, med någon form av ekonomiskt stöd. Istället är det EU:s investeringsbank (EIB) som stöttar Skellefteå kommun. De har beviljat kommunen 120 miljoner i stöd och 800 miljoner kronor i lån, till byggandet av 743 nya bostäder.
Det positiva med EU-stödet är villkoren om bostädernas fördelning. Dels ska fem procent av bostäderna avsättas till socialt utsatta individer. Till stor del riktas övriga bostäder direkt till studenter och personer i arbetsför ålder. Att bostäder riktas till utsatta individer är viktigt. För många människor tvingas betala dyrt för tak över huvudet, snarare än för en riktig bostad. Det negativa med lånet är att det speglar en passivitet hos den svenska regeringen. Regeringen har än så länge stått för en ökad byråkrati, och inga betydande avregleringar. I synnerhet för hyresmarknaden.
Regeringens passivitet har skapat känslor hos Skellefteås kommunalråd Lorents Burman (S).
När Burman uttalar sig om EU-stödet kan man tolka svaren som att det finns en frustration över att förståelsen för Skellefteås nuläge är större hos EU än från den svenska statens sida. Det lätt att förstå frustrationen. Regeringen har valt att inte återinföra investeringsstödet, och inte förmått skapa incitament som direkt ger bostadsbyggandet en knuff i rätt riktning.
Allt hopp om förändring för Skellefteå kan kopplas till förslagen Peter Larsson lagt fram.
Larsson är regeringens utredare med uppdrag att föreslå åtgärder för ökat bostadsbyggande i de norrländska städer där nya industri ger snabb befolkningstillväxt. Hans uppdrag slutförs i juni 2024. Innan regeringen både analyserat och agerat på förslagen kan året vara 2025, trots att goda lösningar behövs här och nu. Särskilt i Skellefteå – även om bostadsbristen i Sverige nu är ett större problem nationellt. Att EU blir räddaren i nöden för Skellefteå medan regeringen är mycket passiv är anmärkningsvärt. Regeringen behöver göra mer för att underlätta byggbolagens möjlighet att investera. Särskilt när marknaden kraftigt bromsat in, och bankerna ger bolagen nobben för lån till investeringar i nya fastigheter.
Nu kan man hoppas på att en sjunkande inflation kan öppna upp för ökade investeringar i bostäder i en snar framtid. Dock verkar regeringen mest intresserade av en politik som bara lappar och lagar hålen på bostadsmarknaden. Bostadsbidraget och ROT-avdraget är tillfälligt höjda, vilket hjälper fler att renovera eller bo dyrt. Men vad regeringen har för långsiktig plan för att byggandet av nya bostäder ska öka är det svårt att få grepp om. Om inte den kommande vårbudgeten bjuder på överraskningar får vi vara inställda på att regeringen förhåller sig passivt till bostadskrisen. Och Skellefteå får klara sig bäst de kan – nu när EU sträckt ut en hand och Skebo öppnat upp plånboken, för att gemensamt minska bostadsbristen i Skellefteå.
Skellefteå kommun har nu satt sig i skuld till EU. Hädanefter bör regeringen se det som att de står i skuld till Skellefteå. Kommunen har agerat proaktivt framför ögonen på en mycket passiv regering.
Adam Bäckström, fristående ledarskribent