Hur vill du ha det Ebba Busch: skyldig eller oskyldig?

Sverige förtjänar bättre.

Det är en av rubrikerna på Kristdemokraternas hemsida.

En kortare text flankeras av partiledaren Ebba Busch. En leende Ebba Busch.

Men det har hon ingen anledning till. På lite mer än två år har väljarstödet för KD rasat från omkring 13 procent (maj 2019) till runt fem.

I fredags skrev Ebba Busch dessutom under ett strafföreläggande där hon erkänner sig skyldig till grovt förtal i den uppmärksammade husaffären. Därmed behöver hon inte ta ärendet genom en med största sannolikhet hårdbevakad rättegångsprocess.

De flesta politiker hade nog avgått, eller i skarpa ordalag uppmanats av partistyrelsen därtill. Tagit timeout. Men trots att klockorna klämtar för fullt verkar varken huvudrollsinnehavaren själv eller partistyrelsen bry sig. Inte det minsta.

Att hon hösten 2020 gick på kändisfest, trots Folkhälsomyndighetens coronarekommendationer, har de flesta lyckats glömma.

Men det är så det fungerar. Du gör bort dig, avslöjas, hängs ut i media och gör en pudel. Efter några dagar, kanske någon vecka är det mesta som det alltid har varit. Kedjan av orsak och verkan ser ut ungefär så. Så när Ebba Busch erkänner grovt förtal handlar det om att gömma i snö och hoppas att vintern blir lång och kall.

Det är riksdagsval om ett år, om det nu inte blir ett extra val. Då ska det enligt förmodad KD-plan vara glömt. För räkna med att kristdemokraternas partiledning kalkylerat bland för- och nackdelar.

Men det kalla kalkylerandet slutar inte där. Det finns en anledning till att Ebba Busch valde just en fredag för att ”erkänna”. Det var med förhoppningen om att de flesta journalister och kommentatorer laddade för helgen, var på väg att stänga datorn och låsa dörren.

Det är precis samma taktik som många företag använder sig av. De skickar ut ett pressmeddelande, om till exempel ett större varsel, men gör det efter klockan fem när nyhetsredaktionerna gått ner i bemanning.

Slugt, kalkylerande handlande …

Här kunde historien ha slutat. Med dagsböter på 60 000 kronor och förmodligen en separat skadeståndsprocess.

När de flesta är tillbaka från semestern finns mycket annat att tänka på. Långsamt tynar historien bort i glömskans töcken.

Om det nu inte varit för Ebba Buschs eget agerande.

Indignerad är ett adjektiv som används alltför sällan i det svenska språket.

För trots att hon erkänt sig skyldig anser hon sig ”i själ och hjärta” vara oskyldig.

Men kära nån. Om Ebba Busch nu anser sig oskyldig varför juridiskt erkänna sig skyldig. Och tvingas betala dagsböter.

Det är värt att ta sig en funderare på Ebba Buschs förhållande till trion juridik, politik och pengar. Inte minst eftersom Kristdemokraterna är ett parti med väldigt hög profil vad gäller etik och moral. Det går liksom inte riktigt ihop med partiledarens äventyr – både här och där.

Men Ebba Busch bedyrar: ”Ingen av de uppgifter som jag har angett har varit felaktiga, de har varit sanna, och för mig har sanningen alltid varit viktig, men i Sverige kan även sanningen vara förtal, i andra länder ser det inte ut så.”

Här måste vi erkänna att Ebba Busch har rätt. Sanningen kan vara förtal.

I Sverige kan du dock, tack och lov, inte skandalisera och ”snacka skit” om någon bara för att det råkar vara sant. Att herr x är alkoholist må vara med sanningen överensstämmande, men sanningen är inte alltid tillåten att sprida.

Det borde Ebba Busch veta.

Det borde Ebba Busch kunna förhålla sig till.

Det borde Ebba Busch fullt ut kunna acceptera.

Hon tillhör ju den församling som har till uppgift att stifta lagar. Lagar för alla människor. Inklusive lagstiftare själva.

Man kan också stanna upp en stund, ta sig tid att fundera på vilken värdegrund Ebba Busch har som politiker i allmänhet och som kristdemokratisk sådan i synnerhet. För att inte tala om som helt vanlig svensk medborgare.

Torbjörn Sjöström är vd för analys- och undersökningsföretaget Novus, som bland annat mäter vilket förtroende partiledarna har. Han menar att en ”stark demokrati kräver förtroende för de förtroendevalda” och att det låga förtroendet inte är ”en bra grund för ett demokratiskt samhälle.”

Förtroende är ingenting man får sig tilldelat. Ingenting som går att köpas för pengar. Förtroende förtjänar man, bland annat genom att acceptera och följa ett lands lagar och regler. Det är någonting som Ebba Busch borde kunna inse, förhålla sig till och foga sig i.

Ebba Busch, känn dig välkommen till mitt egen lilla förbund av politiker som jag saknar förtroende för.