Den som ofta läser Norrans ledartexter har säkert noterat att jag inte har skrivit något på två veckor. Under den tiden har jag haft ovanligt mycket kontakt med vården. Det ska dock förtydligas att det är vårdkontakt av det allra positivaste slaget, jag har nämligen fått ett andra barn.
Under de senaste veckorna har vi således varit i kontakt med bland annat förlossningen, BB och vår vårdcentral. Under denna tid reflekterade jag över den fråga som har fått bli denna texts rubrik.
Bemötandet, kompetensen och tryggheten har varit helt fantastiskt.
All personal som vi har varit i kontakt med har varit så inkännande och handlingskraftig att man rent känner sig bortskämd. Nu kom detta inte som en total överraskning, tidigare kontakt med andra delar av vården har gett samma intryck, men man hinner glömma hur bra vård vi har.
Hur kan man vara för bra för sitt eget bästa?
I andra branscher kan problemet att personalen känner att man konstant måste överprestera åtgärdas med att man väljer att ta det lugnare på jobbet och i extremare fall att man går ut i strejk. Men de ventilerna saknas för vården. Vårdpersonalen vet att om de skulle “ta det lugnare” på jobbet så går detta ut över patienterna och vårdkvaliteten och det vill man inte gärna ha på sitt samvete. Möjligheterna till strejk är mycket begränsade i denna typ av samhällsbärande verksamheter.
Men något måste göras, vården är i kris. Det rimliga är att man på politisk nivå stakat ut en annan riktning än den som lett fram till dagens situation för vårdens medarbetare, men det tycks inte komma att ske i närtid.
Socialdemokraterna har det politiska ansvaret för Västerbottens vård sedan en bra bit innan jag själv dök upp på förlossningen. Oavsett vilket politiskt läger man anser sig tillhöra kan man tänka sig att en annat politisk riktning borde prövas då vården är i sådan kris.
Istället för att väljarna skulle straffa de ytterst ansvariga för situationen i vården så gick Socialdemokraterna framåt med 1,62 procentenheter i valet i höstas. Detta var det valresultat som förvånade mig mest och då bjöd rikspolitiken ändå på dramatik också.
Jag kan bara tänka mig en central förklaring till detta. Väljarna är nöjda med vården och då röstar de på de som styrt länge. Väljarna ser inte krisen i samma utsträckning som vårdens medarbetare gör dagligen. Vi i allmänheten ser det inte för att personalen sliter för att kunna leverera fantastisk vård.
Vad kan då göras för att åtgärda detta?
För det första kommer tyvärr regionvalet ofta i skymundan av främst riksdagsvalet, men också kommunalvalet. Detta medför att vårdfrågorna inte stöts och blöts i den mediala debatten på samma sätt som andra viktiga frågor.
För att ge vården och regionen den uppmärksamhet den förtjänar borde regionvalet ske vid ett annat tillfälle än de andra valen. Regionen förtjänar mer uppmärksamhet i det offentliga rummet och att byta valdag kan åtgärda detta.
Mitt andra förslag är att ni som arbetar i vården i större utsträckning kontaktar politiker och förser dem med konkreta förslag på förbättring som ni ser i era verksamheter. Kontaktuppgifter till samtliga politiker i regionen finns att hitta på regionens hemsida.
Då ni formulerat ett konkret förslag på hur era förutsättningar borde förändras rekommenderar jag att ni skickar detta till samtliga partier. Då får de konkurrera om vem som bäst kan förvalta era tankar.
Det sista förslaget som jag vill lyfta fram är en mer långtgående variant av förslaget ovan. Ni som har den handfasta kompetensen om hur vården bedrivs får mer än gärna engagera er politiskt.
Partierna skriker efter engagerade medlemmar och då man väl är med i ett parti får man ofta snabbt inflytande i frågor som man har erfarenhet inom. Många politiker i regionfullmäktige och dess nämnder är fritidspolitiker med mycket begränsad erfarenhet av många av de aspekter som man måste ta beslut om. Fler personer från verksamheterna behövs då beslut om vården ska tas.
Det är orättvist att vårdpersonal straffas för att de gör ett så bra jobb. Ta chansen att gå in och påverka era förutsättningar. Det skulle berika den demokratiska processen om fler medarbetare från vården på olika sätt aktivt påverkade det högsta beslutande organet.