Böcker i oändliga rader på en e-handelsanläggning i Sverige. Packare plockar ordrar i bokhyllorna, böckerna paketeras för att sedan postas till kunder över hela landet som beställt on-line.
När det kommer till böcker är jag själv otroligt ytlig. Jag köper helt enkelt inga fula böcker. Vad som är en ful bok och inte är såklart subjektivt. Men så här då: Jag köper inga böcker med AI-genererade omslag.
Generativ AI påverkar redan de visuella kreatörernas arbetsmarknad. Som bibliotekarie ser jag fler och fler AI-genererade bokomslag dyka upp bland hyllorna. Vissa ser ganska okej ut, andra verkligen inte. Betyder ett sådant omslag att bokens innehåll per automatik är undermåligt? Självklart inte. Men att AI smyger sig in i bokbranschen är ett faktum. Smyger är förresten fel ord, den tar stormsteg.
Allt fler förlag använder sig av AI för att formge sina böcker. Det är billigt. Det är tidseffektivt. Så varför inte? Kanske bryr sig inte ens läsarna om att omslagen på deras favoritbokserie är fullständigt generiska. Vad händer om vi slutar bry oss?
För ett tag sedan läste jag poeten och översättaren Anna Arvidssons krönika i Aftonbladet. Texten handlar om hur Anna får ett översättningsuppdrag av ett förlag som vill att hon använder sig av AI. Hon blir förvånad och frustrerad över hur bristfällig AI:n faktiskt är i detta avseende. Hur språket blir stolpigt och fullt av fel. Hur hon själv blir en städare, en dammsugare.
”Jag skriver ett artigt mejl till förlaget och påpekar några av de största problemen, säger att också genrelitteratur förtjänar mer omsorg än så här. Förlaget svarar att jag nog inte är rätt person för uppdraget.”
Anna Arvidsson är en författare och översättare som skrivit om hur hon själv påverkas negativt av AI i sitt arbete.
För en språkälskare är det skrämmande läsning. När Anna Arvidsson medger att ”Ju mer jag marinerar mig i AI:ns språkvärld, desto mer godtar jag”, kan jag inte låta bli att tänka på vad som kommer att hända med litteraturen på sikt. Med bokomslagen. Kommer jag också att börja godta avsaknad av språkliga finesser? Har jag redan börjat göra det?
Förra året rapporterade The Guardian om hur AI används för att skapa falska och lågkvalitativa böcker som sedan publiceras på Amazons plattform Kindle Direct Publishing. Amazon har svårt att hantera den stora mängden AI-genererade böcker som dyker upp, samtidigt som författare är oroliga för att deras verk används i stora språkmodeller för att träna AI utan deras samtycke, ersättning eller erkännande.
Jag tycker att AI är intressant och i många hänseenden ett viktigt verktyg. Men när det kommer till AI:s inblandning i kreativa uttryck känner jag oro. Jag oroar mig för att vi ska presenteras för allt fler böcker som helt och hållet är skrivna av AI, hopkok av redan befintliga berättelser. Jag oroar mig för att vi ska sluta värdesätta och ta vara på duktiga formgivare och illustratörer. Jag oroar mig för att vi som konsumenter ska sluta se böcker som konstverk och bara leta efter det billigast möjliga.
Linnea Wikman ororar sig för att vi som konsumenter ska sluta se böcker som konstverk och bara leta efter det billigast möjliga.
AI:ns språkvärld är inte en språkvärld jag vill marineras i. Jag vill inte vänja mig vid anskrämliga eller totalt generiska bokomslag. Jag vill hålla i en bok där jag känner att både omslag och innehåll är ett hantverk och jag vill fortsätta hänföras av mina favoritförfattares fantasi. Jag fortsätter döma boken efter omslaget och hoppas att jag kan fortsätta vara kräsen.
Linnea Wikman, Fristående ledarskribent