Inför Skellefteås kommunfullmäktige den 18 februari såg det ut att bli tufft för den politiska majoriteten bestående av S & V. I slutet av januari kom chockbeskedet att Karlgårdsbron blir 444 miljoner kronor dyrare än planerat. Detta fullmäktigemöte var första riktiga tillfället att offentligt debattera läget.
Det var Miljöpartiet och Alliansen (M, C, Kd och L) som på varsitt håll tagit initiativ till att debatten skulle bli av. Partierna hade totalt lämnat in sex olika interpellationer där kritiska frågor riktades mot de ledande socialdemokraterna och vänsterpartisterna i kommunstyrelsen och samhällsbyggnadsnämnden.
Frågorna och kritiken berörde allt från majoritetens hantering av broomröstningen 2014, den ursprungliga upphandlingen av bron, hanteringen av tvisten med den ursprungliga entreprenören och trafiksituationen i stan idag.
Trots att oppositionspolitikerna hade saklig och bitvis vass kritik att framföra, kunde Socialdemokraterna ganska enkelt ruska av sig den. Vänsterpartiet valde en annan strategi – att inte synas alls i diskussionen. Socialdemokraternas enkla, men effektiva försvar i debatten uttrycktes dock bland annat av samhällsbyggnadsnämndens ordförande Sara Keisu-Lund (S):
– Det har inte funnits någon politisk oenighet om hur detta projekt skulle genomföras.
I samband med detta förtydligade hon att den oenighet som har funnits handlade om ifall bron skulle byggas eller ej. Men när väl det beslutet var klart så har oppositionen inte protesterat mot olika delbeslut.
Man kan förstå Andreas Löwenhööks (M) frustration när han under den senare delen av debatten utbrast:
– Att ni har mage att skylla ifrån er! Karlgårdsbron är socialdemokraternas stora prestigeprojekt. Vi röstade nej till bron: Kom inte och säg att vi är medskyldiga till det här.
Hans Brettschneider (Mp) menade att det ursprungliga avtalet med entreprenören var dåligt och Carina Sundbom (C) menade att kommunen inte haft tillräcklig kompetens att genomföra detta komplexa projekt.
Kommunstyrelsens vice ordförande Evelina Fahlesson (S) svarade genom att gå på offensiven:
– Är det en efterhandskonstruktionernas klokhet vi fått ta del av? Varför larmade ni inte tidigare om ni visste dessa saker?
Chritina Soldan (L) anklagade Socialdemokraterna för maktfullkomlighet och menade att ansvaret för dessa fördyringar ligger hos dem som fattat beslutet.
Kommunstyrelsens ordförande Lorents Burman (S) höll fast vid den gemensamma s-linjen:
– De som är ansvariga för projektet är samhällsbyggnad, de har kommunicerat på ett föredömligt sätt på olika vis. Det har varit en stor transparens både inåt och ut mot media. Vi politiker har behövt fatta vissa konkreta beslut och då har Alliansen varit med. Vi delar alltså ansvaret.
Efter debatten kvarstår många frågor. En är vad som egentligen har orsakat de skenande kostnaderna. Oppositionen efterlyste en extern utredning kring detta. Det är ett krav som jag tycker är rimligt. En annan fråga är vilket beslut som kommunen borde ta kring fortsättningen av brobygget. Det är en het potatis som återkommer till kommunfullmäktige längre fram.
Den största frågan är dock vilken dom som kommunens väljare kommer fälla över den nuvarande majoriteten som styr. Kommer de få godkänt för en period till efter detta? Ett haveri av detta slag borde göra att många tänker över saken – även om S vann debatten i fullmäktige och V visade sig vara väldigt bra på att ducka för all diskussion.