Hushållsarbete. Ojämställd föräldraledighet påverkar vem som tar mest ansvar i hemmet.
Å ena sidan vill staten möjliggöra att föräldrarna använder dagarna efter sina behov, å andra sidan vill de främja att föräldrapenningen delas jämställt mellan föräldrarna. Jämställdhet i denna mening uppnås när ingen förälder tar ut mer än 60 procent av barnets dagar.
Det finns flera mervärden när föräldraledigheten delas jämställt. Forskningen tyder på att det leder till att det obetalda arbetet i hemmet delas mer lika. Det främjar även en jämställd inkomstutveckling, och minskar risken för en separation. Dagens fördelning, där 70 procent av föräldradagarna tas ut av kvinnan och 30 procent av männen, är därför problematisk. Särskilt eftersom det inte finns någon tendens att skillnaden minskar. Men även för att utvecklingen går på tvärs med regeringens mål om ekonomisk trygghet för familjer och barn.
Den svåra frågan är vilka reformer som bäst främjar att föräldradagarna delas mer lika mellan föräldrarna? Försäkringskassan har i en färsk rapport analyserat tre inriktningar på reformer som skulle kunna medföra att föräldraledigheten delas mer lika.
Det första alternativet medför att försäkringen kortas ned. Då skulle fler dagar behöva nyttjas innan barnet fyllt 3 år. Det andra alternativet innebär att staten ökar de ekonomiska incitamenten, exempelvis genom en högre jämställdhetsbonus. Det sista alternativet är att staten utökar antalet dagar som kvoteras mellan föräldrarna. Det skulle kunna innebära att dagens 90 kvoterade dagar utökas till 120 per förälder.
Synen på om försäkringen ska reformeras med eller utan (ytterligare) kvotering splittrar partierna. Detta speglar olika synsätt på relationen mellan politiska mål och individens frihet. S, V och MP vill öka antalet dagar som kvoteras. SD och KD vill att den ska vara helt fri från kvoterade dagar.
Många armar. Barnteckningen visar hur kvinnor ofta får utföra det mesta hushållsarbetet.
Liberalerna, Moderaterna och Centerpartiet vill gå en annan väg. De vill att fler dagar utnyttjas innan barnet fyllt 3 år. Att det skulle gynna jämställdheten visar också Försäkringskassans analys. Männens nyttjande av föräldradagarna ökar mer än kvinnornas, när fler dagar måste tas ut i en tidigare ålder för barnet.
Ytterligare ett skäl till att inte utöka kvoteringen i föräldraförsäkringen är att den förväntade effekten blir liten. Enligt Försäkringskassans uppskattning skulle en fjärde reserverad månad per förälder leda till att männen ökar sitt uttag av föräldrapenning med 1,6 procent, samtidigt som kvinnorna minskar sitt uttag något mer.
I dag är den högsta inkomstersättningen 1200 kr och den lägsta 250 kr per dag. Med denna stora skillnad riskerar ytterligare kvotering att ge alltför negativa följder för de familjer där en eller båda har en låg inkomst. Eftersom föräldern med högre inkomst kan avstå färre dagar till den med lägre inkomst. På så vis skulle deras inkomstbortfall riskera att bli för stort över tid, och risken ökar att färre dagar används till föräldraledighet totalt sett.
Pappaledig. Endast 30 procent av föräldradagarna tas ut av männen och 70 procent av tas ut av kvinnorna.
Oavsett vilka politiska beslut som fattas är det viktigt att betona att jämlikhet bygger på både egna val och faktiska förutsättningar. Att kvotera föräldraförsäkringen mer kommer inte att lösa problemet med ojämställda relationer, eller bädda för ändrade normer om det sker mer på statens önskan än av föräldrarnas egna vilja.
Reformer för ökad jämställdhet i föräldraförsäkringen bör grunda sig mindre på statens mål och mer på individens förutsättningar och egna val.
Adam Bäckström, fristående ledarskribent