Ingen förtjänar en förintelse

”Datumet för minnesdagen kommer sig av att det var den 27 januari 1945 som Röda armén befriade Auschwitz, ett av de koncentrationsläger som blivit symbolen för världshistoriens största folkmord.”
”Datumet för minnesdagen kommer sig av att det var den 27 januari 1945 som Röda armén befriade Auschwitz, ett av de koncentrationsläger som blivit symbolen för världshistoriens största folkmord.”

Idag, den 27 januari, är det minnesdagen för Förintelsens offer. Denna dag tänker vi på de miljontals judar som mördades, romerna som också utsattes för ett folkmord, och alla andra människor som mördades eller förföljdes av Nazityskland.

Ledarkrönika 27 januari 2024 05:00
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Datumet för minnesdagen kommer sig av att det var den 27 januari 1945 som Röda armén befriade Auschwitz, ett av de koncentrationsläger som blivit symbolen för världshistoriens största folkmord. 

Juristen Raphael Lemkin anses ha varit den som lanserade folkmordsbegreppet. Han var rådgivare till USA:s huvudåklagare vid Nürnbergrättegångarna 1945–1946 där nazistledare ställdes inför rätta. Det var dock inte där som Lemkins engagemang mot staters övergrepp började. Han hade länge sett exempel på det internationella mönstret att låta övergrepp mot minoriteter passera ostraffat. 

Lemkin, som föddes år 1900 i en polsk-judisk familj i dagens Belarus, fick redan som barn höra talas om de pogromer som drabbade judar. Under 1910-talet utbröt judeförföljelser i ukrainska Odessa och Kiev, i moldaviska Chișinău, och i polska Białystok. När Lemkin senare studerade till jurist läste han om det Osmanska imperiets massakrer mot armenier under första världskriget. Han konstaterade att det inte fanns någon internationell vilja eller förmåga att ställa de Osmanska ledarna inför rätta. Detta motiverade Lemkin att, som polsk representant vid en internationell konferens i Madrid 1933, lägga fram skarpa förslag på en internationell lagstiftning mot barbari. Han skulle tio år senare ändra benämningen i sitt förslag till folkmord. Då hade han tvingats lämna sina officiella uppdrag i Polen och fly till USA på grund av nazisternas förföljelse av judar i Europa.  

När vi idag läser om eller besöker minnesplatser som Auschwitz-Birkenau eller Bergen-Belsen har vi svårt att hitta orden. Den systematiska ondska som manifesterats där är så enorm att det blir något mytiskt över det hela. På många sätt är också den nazistiska utrotningen av Europas judar svår att jämföra med något annat. Samtidigt riskerar tanken om att Förintelsen var något unikt, göra oss oförmögna att motverka nya folkmord. Historien kommer såklart inte att upprepa sig, men folkmord har ägt rum efter Förintelsen, och de kan ske igen. Det har skett i Kambodja, i Rwanda och i före detta Jugoslavien. Under de senaste tio åren har vi sett hur IS i Syrien och Talibanerna i Afghanistan inte varit främmande för grymhet och massakrer mot minoriteter. Just nu skriker medias inslag från Israels krig i Gaza, att många oskyldiga får lida för Hamas-elitens terrordåd. 

Det är i tider som dessa som fredens, demokratins och toleransens försvarare behöver höras som tydligast. Förintelsens logik byggde på att vissa människor ansågs mindre mänskliga än andra. Men den logiken är en lögn! Israeler, palestinier, judar, muslimer och kristna är människor. Det är endast demokratier som i längden kan bygga upp och försvara ett sådant människovärde. Auktoritära styren är farliga var än de dyker upp och partier som sätter nationalitet eller religion framför mänsklighet gödslar marken för framtida övergrepp. 

Raphael Lemkin visste, och vi borde veta, att nazismen trots allt inte var ett unikt exempel på vad mänsklig ondska kan åstadkomma. Han kunde se behovet av juridik mot folkmord innan världen förstod att folkmord kunde ske. Vårt ansvar idag är att som enskilda och som samhälle arbeta för fred, demokrati och tolerans. Förintelsen? Aldrig mer! 

Andreas Westerberg är fristående ledarskribent


 
 
 
 
 
 
Ämnen du kan följa