Av de 709 ledamöterna utses 21 av de svenska väljarna. Antalet ledamöter per land bestäms utifrån folkmängd. Sverige har drygt 10,5 miljoner invånare och ungefär en tiondel av den svenska befolkningen bor i något av de fem Norrlandslänen. Om man skulle följa den EU:s fördelningsprincip, även inom Sverige, borde därför två av landets EU-parlamentariker komma från Norrland. Så går det dock inte till. I stället fördelas platserna i parlamentet gemensamt för hela landet. Det betyder att det är de kandidater som partierna lyfter fram nationellt som har chans att bli valda.
Det finns mycket som kan anses vara mer betydelsefullt än var en politiker kommer ifrån. Kloka åsikter, kunskaper och förmåga att driva förändring är såklart väldigt viktigt. Vi vill ha politiker som har förmågan att driva samhället i rätt riktning. Politikernas kön, ålder, sexuella läggning eller etnicitet spelar också roll. Vi vill ha politiker som delar våra erfarenheter och som förstår olikheterna i att vara människa. Just nu verkar dock partierna vara blinda för att det finns många människor med bra politiker-egenskaper här i norr.
Det skulle vara ett fattigdomsbevis för det svenska politiska systemet om inget parti lyfte fram någon valbar Norrlandskandidat. När denna text skrivs har V, SD och Mp inte presenterat sina listor, men övriga partier har gjort det. Många i Västerbotten har reagerat på att nuvarande Europaparlamentarikern Erik Bergkvist (S) inte finns med på Socialdemokraternas lista. Mindre uppmärksammat, men ur denna ledarsidas perspektiv ytterst allvarligt, är att Liberalerna inte har någon norrlänning bland de tio första namnen på valsedeln. Sveriges valsystem är utformat så att partierna förvaltar makten att utse politiska kandidater. Hela samhället förlorar när partierna misslyckas med den uppgiften. Det finns egentligen inge ursäkt för denna situation. Partierna måste skärpa sig.
Samtidigt är det en återvändsgränd för norrlänningar att lägga sin energi på att klaga när partisystemet inte lyfter fram kandidater från norr. Viktigare är att ta eget ansvar och visa att vi kan bidra med något. Just nu processas flera frågor i EU som har särskild betydelse för människor i norra Sverige. Några exempel är: – hur transportsystemet med vägar, järnvägar och flyg ska utvecklas och göras mer miljövänligt, – hur stor makt kommuner ska, eller inte ska ha, vid beslut om planering och byggande av exempelvis vindkraftverk, – eller hur skogen egentligen ska värnas och brukas i framtiden. Alla som har kunskaper om kalhyggen eller biologisk mångfald har mycket att bidra med i EU-politiken. Det kommer aldrig vara den geografiska rättvisan som förmår EU att ta hänsyn till frågor som är angelägna för dig där du bor. I längden är det ditt och mitt eget engagemang, genom hur vi väljer att rösta, och hur vi för övrigt bryr oss och lägger oss i politiken, som skapar förändring.
Vi norrlänningar har mycket att bidra med i EU. Därför ska vi inte vara blyga eller ömka oss. I stället ska vi göra oss hörda, kontakta de som faktiskt blir valda och bidra med våra kunskaper. Kanske får vi inget tack och inga fina uppdrag, men det har mindre betydelse om vi faktiskt påverkar de beslut som fattas.
Andreas Westerberg är fristående ledarskribent