Jag fastnar på den fjärde punkten på listan: en entreprenör vågar ta risker. Åh nej, där sprack det. Med familj, huslån och andra drömmar som har högre prioritet, känner jag mig inte längre som en företagare. Bilder av hur jag satsar allt på rött vid ett roulettbord, medan kulan landar på svart, fyller mitt huvud. Det vill jag inte vara med om.
Nästa egenskap försvårar saken ytterligare. En entreprenör litar på att sin idé är stark. Nu känns huvudet bara tomt. Vilken idé? Jag läser vidare om kvinnors företagande och får lära mig att de flesta startar bolag inom branscher som de har passion för eller lång erfarenhet från – ofta inom hälsa, skönhet eller vård. Min passion är skrivande och med den artificiella intelligensens frammarsch, tror jag att framtidsutsikterna är minst sagt dunkla inom det området.
Men jag ger inte upp! Om jag tänker som en man då, för att hitta en hållbar affärsidé? Bland män dominerar nyföretagande inom transportsektorn, IT samt finans och försäkringar. Det enda som hugger tag i mig, är IT. Jag har trots allt arbetat med olika typer av digitala produkter de senaste tio åren. Jag kanske kan digitalisera … skrivande? Okej, det var tydligen en återvändsgränd, AI-chattarna har liksom redan löst det.
Jag fortsätter att rannsaka mig själv och inser att jag har en ändå större brist, än riskovilja och idéfattigdom, nämligen en alldeles för dålig uthållighet. Den extrema dedikation som företagande kräver, finns nog inte hos mig. Förutom när det handlar om … japp, du gissade rätt. Skrivande. Det tog mig tio år att skriva min första bok, där kan vi snacka om uthållighet.
Det visar sig att jag inte är unik. I stor utsträckning är det exakt sådana här resonemang som gör att enbart en tredjedel av alla nya företag startas av kvinnor. I ett av världen mest jämställda länder, borde väl företagande vara lika stort bland män och kvinnor?
Ju mer jag läser, desto dystrare blir det. Av aktiebolag som omsätter mer än en halv miljon, drivs endast 18% av kvinnor. Futtiga 1,1% av kvinnliga företagare har anställda. Den här typen av statistik får mig att vilja bli företagare bara för att påverka siffrorna. När jag dessutom läser att Sverige är sämre än de flesta andra EU-länder i kvinnors företagande (vi ligger på plats 24 av 27 med enbart Slovakien, Malta och Rumänien bakom oss), vill jag skicka in aktiekapitalet bara för att jag blir förbannad.
En vacker dag kanske jag hittar den där idén som får mig att vilja ta risker, vara uthållig och som dessutom går att skala upp. Tills dess väljer jag att acceptera mitt öde och startar ett bolag för mitt skrivande. Det lär knappast bli några anställda eller omsättningar över en halv miljon, istället blir företagandet (som för många andra) en bisyssla. Men det är ett litet strå till stacken, så att eländiga Sverige så småningom kan passera Irland i statistiken över kvinnors företagande.
För även om entreprenörskap säkert är både jobbigt och osäkert så har jag en gnagande känsla av att det också kan vara alldeles, alldeles underbart. Och det enda sättet för att ta reda på svaret, är att testa.
Åsa Svanberg, fristående ledarskribent