Med skatt i tankarna. Bensinskatten är omdiskuterad. Men det finns goda skäl för staten att straffbeskatta det miljöfarliga bränslet.
Detta är den andra av tre texter om skatter. Här skriver jag lite om hur skatter borde utformas för att ge önskad effekt.
Regeringen har nyligen föreslagit att bensinskatten ska sänkas nästa år med 75 öre per liter. Bensin (och diesel) har länge setts som smutsiga bränslen som borde fasas ut. Samtidigt har bensin varit en tacksam inkomstkälla för staten.
Ungefär halva bensinpriset vid pump är skatter och den som tankar betalar tre olika skatter på samma gång. En energiskatt, en koldioxidskatt och moms. Koldioxidskatten har som tydligt syfte att begränsa bensinanvändningen i Sverige. Det är en så kallad miljöskatt. Logiken bakom sådana skatter är att de i längden ska göra sig själva onödiga genom att vi som tankar går över till andra drivmedel.
Energiskatten och momsen bygger på en annan logik. De handlar om att staten behöver pengar. Syftet med dessa skatter är inte att vi ska tanka mindre, utan att tack vare att vi behöver tanka, så kan staten ta för sig av våra pengar.
Regeringens förslag om sänkt bensinskatt är inriktad på energiskatten. I deras resonemang behålls koldioxidskatten som är bra för miljön, samtidigt som skatten som inte tänks påverka miljön sänks. Men det är något som är helt bakvänt i detta sätt att resonera. När vi tankar påverkas vårt beteende av priset, inte av vad skatterna går till.
Det är väl känt att skatter påverkar människors beteenden. Det beror på att skatt gör vissa saker dyrare och andra billigare. I somras gick flera dansband ut i ett upprop för lägre moms på dansbandsarrangemang. Momsen för sådana evenemang är 25 procent, men för andra kultur- och musikevenemang är den bara 6 procent. Priset att gå på dans drivs alltså upp av skatt jämfört med att gå på konsert.
Dansvimmel. Staten har inget intresse att minska på dansandet. Ändå finns det skatteskillnader som driver upp blijettpriser på dans jämfört med sittande konserter
Dansbanden har troligen rätt i att människor ryggar för att gå på dans om priset är för högt. På samma sätt tankar vi lite mindre om bensinpriset blir väldigt högt.
Eftersom vi vet att bensinmotorn är en miljöbov, både för den direkta närmiljön och för klimatet, finns det goda skäl för staten att straffskatta bränslet. Det saknas dock skäl att begränsa antalet dansarrangemang med hjälp av skatter.
Exemplen visar att statens trixande med skatter både kan leda till förvirring och missnöje. Dansbanden är missnöjda eftersom staten valt att sänka momsen för andra kulturaktörer men inte för dem. Vår gemensamma miljö får betala priset för att staten låtsas att människor påverkas olika beroende på vad bensinskatten har för namn.
Miljöbov. Det finns goda skäl för staten att straffbeskatta fossila bilbränslen.
Att styra samhället via skatter är kraftfullt, men kräver renodling och tydlighet. Det är rimligt att det finns skatter, till exempel moms, som endast har som syfte att samla in pengar till staten. Det behövs för allt som ska betalas gemensamt. Men sådana skatter borde inte användas för att påverka människors beteende. Då uppstår oväntade orättvisor och oönskade konflikter.
Det finns också goda skäl att beskatta vissa produkter eller verksamheter som är skadliga. Det är svårt att förbjuda bensin. Men användningen kan begränsas genom träffsäker beskattning. Dagens blandning av bensinskatter är däremot otydlig och ineffektiv.
Skatter behövs alltså för att samla in pengar till allt gemensamt, och de kan även användas för att styra människors vanor och konsumtion. Men ofta är det rättvisan och som blir huvudfrågan när skatter diskuteras. Om det handlar nästa text i denna serie.