Våren 2013 vinner Skellefteå AIK SM-guld i ishockey. Bara några månader tidigare har jag och min familj flyttat hit, jag är en så kallad hemvändare (trots att jag är uppvuxen i Norsjö så är Skellefteå ändå schtaaan), och min man är från Stockholm. Helt plötsligt befinner vi oss i en guldyra, det hoppas på torg och i vår dotters förskola får barnen klappa på Le Mat-pokalen. Folkbokföringen har knappt hunnit registrera vår närvaro, innan medlemskorten i North Power levereras hem.
Det har blivit många svart-gula halsdukar sedan dess och nu när Skellefteå AIK än en gång bärgat hem guldet, måste jag stanna upp och reflektera över just exakt det.
Skellefteå är bäst i Sverige.
För det var något magiskt som hände våren 2013, när vi för första gången på väldigt, väldigt länge fick fira en kollektiv seger. Visst kan man raljera och säga att ”det är bara hockey, vuxna män som jagar en gummipuck”. Men när man tittar närmare så finns det definitivt något mera där.
I reklambranschen brukade vi säga att den mänskliga hjärnan har två olika typer av beslutsfattande, emotionellt och rationellt. Den emotionella sidan är alltid starkare, det är därför biltillverkarna inte bara pratar om drivaxlar och bensinåtgång. Man kan säga att vår flytt till Skellefteå var ett rationellt beslut, baserat på jobb, närhet till morföräldrarna och ett bättre boende. Den emotionella delen av beslutet var dock inte lika tydligt. Jag mindes det Skellefteå som jag lämnat i mitten av 90-talet och min man hade klargjort, redan innan vi gifte oss, att han aldrig skulle kunna bo norr om Uppsala. Vi hade ingen längtan till Skellefteå, vi hade ingen bild av att det här var platsen där vi ville leva vår liv.
Men på torget den där vårdagen 2013 drogs vi med i en positivism som var oemotståndlig. Staden som fram tills dess bara krympt, där framtidstron var obefintlig och där förvånade ögonbryn höjdes över att jag vågade ta hit ”fresh meat” (det vill säga en stockholmare i Skellefteå ansågs väldigt exotiskt på den tiden), var nu uppfylld av en helt ny känsla. En känsla av att allt var möjligt. Att vi var bäst.
En förlösande känsla, som därefter befästes i stoltheten över vårt nya platsvarumärke och sedan supersegern när Northvolt valde Skellefteå för sin etablering. Ni som var med när Northvolt höll sitt samrådsmöte i Scandics källare, vet vad jag syftar på. Det var en liknande känsla i det rummet, som när Skellefteå AIK spelar om guldet i hockeyladan. Den där kokande övertygelsen om att tillsammans kan vi åstadkomma vad som helst. Northvolt - ni kan inte välja något annat än oss.
Nu har vi vunnit SM-guld igen. En otrolig insats av hela verksamheten som är Skellefteå AIK. Det blir spännande att se vad injektionen av segerkänsla gör för Skellefteå och norra Västerbotten den här gången. En sak är säker, år 2024 är det väldigt många fler nyinflyttade Skellefteåbor (4608 nya medborgare, för att vara exakt) som förhoppningsvis hoppar tillsammans på Guldtorget, och som får den emotionella bekräftelsen av att det här är en plats som man vill vara på. Att Skellefteå är en plats för vinnare!
Och nya generationer förskolebarn kommer att vandra i sina luciatåg, sjungandes på den där hymnen som får våra ögon att tåras. ”Det finns en stad, ett hockeylag …” Precis som min dotter sjöng med sina förskolekompisar, för tio år sedan. Med ljus i handen, glitter i håret och spröda men stolta röster.
Behöver jag säga att vi aldrig ens har funderat på att flytta härifrån?
Åsa Svanberg, Fristående ledarskribent