Skellefteå är mer än batterifabriken anser Åsa Svanberg.
”Jag tycker synd om alla som bor i Skellefteå.”
Orden uttalades av en person som gick bakom mig på ett event jag var på nyligen. Givetvis stannade jag upp i steget, vände mig om och blev faktiskt rätt så förbannad på att han gick där och tyckte synd om Skellefteåborna.
”Varför tycker du synd om mig?” frågade jag. Mannen, en stockholmare, bleknade något när han förstod min härkomst.
”Northvolt”, svarade han med samma tonläge som om han sa ”Voldemort” och var med i en Harry Potter roman.
Det är inte enkelt att vara en Skellefteåbo på resande fot numera. För någon månad sedan fick jag ständigt svara på frågor om produktionskapacitet, lönsamhet och uppskalningsförmåga. Som om boendeorten Skellefteå automatiskt gav mig fullständig insyn i Northvolts förehavanden. Men jag gjorde mitt bästa för att vara en god ambassadör, svarade med en positiv ansats och trygg röst att det alldeles säkert kommer produceras batterier i Skellefteå, lång tid framöver.
Så, när frågorna på mina resor nu byter karaktär, från nyfikna ”hur det går där uppe”, till beklagliga ”stackars Skellefteå”, behöver jag också fundera ut nya svar.
Åsa Svanberg är fristående ledarskribent på Norran.
Northvolts framtid är en komplex fråga. De som enbart ser läget ur ett företagsekonomiskt perspektiv målar i nattsvarta färger, förmodligen med rätta. De som har geopolitiska glasögon på sig ser däremot stora risker med att låta Northvolt gå i stöpet, att över tid ge Kina ensam dominans på batterimarknaden är det få som vill. De som sätter nationens intressen främst, vill självklart inte riskera skattebetalarnas pengar. Men att skapa starka industrier kopplat till grön omställning, är också i nationens intresse.
Den senaste tidens nyheter om neddragningar har fått väldigt många att bli domedagsprofeter, inte minst nyhetsmedia och ”proffstyckare” på sociala medier, som att detta är början till slutet. Men om det stannar vid de aviserade neddragningarna, så är Northvolt tillbaka på den ursprungliga planen, med ca 2 500 medarbetare. Det är fortfarande en stor verksamhet.
Nyheten om Skellefteåkrafts satsning på grönt flygbränsle är det senaste beviset på att den gröna omställningen fortsätter i bygden.
Jag kan inte sia om vad som kommer att hända. Men jag vill inte att det ska vara synd om oss Skellefteåbor. Jag vill fortsatt kunna svara att det här är platsen för Sveriges nya industrialisering. Att det som händer nu bara är vad man kan förvänta sig, när denna gigantiska startup också agerar i en omvärld med ekonomisk kris och sviktande efterfrågan. Men att den globala trenden med elektrifiering och grön omställning kommer fortsätta, oavsett Northvolts produktionsproblem. Nyheten om Skellefteåkrafts satsning på grönt flygbränsle är det senaste beviset på det.
Så vad svarade jag mannen som tyckte synd om mig? Han fick veta att Skellefteå inte står och faller med Northvolt, att vi har funnits här långt innan och kommer fortsätta finnas här, tillsammans med batteriproducenter och annan grön omställningsindustri, även i framtiden. Sen kan jag bara hoppas att vi snart får lite goda nyheter om Northvolt, för självklart vore det ett enormt förtroendetapp om bolaget går i konkurs. Men som sagt, just nu kan vi bara utgå från vad vi vet är sant. Att på den här platsen bor det vinnare, och att det inte är synd om Skellefteåborna.
Åsa Svanberg, fristående ledarskribent