I och för sig var det hoppingivande att FN´s säkerhetsråd sade ja till en omedelbar vapenvila i Gaza och ett lika omedelbart frisläppande av de Israeler som hålls som gisslan av Hamas. Men FN har svårt att sätta kraft bakom sina beslut. Om Hamas och Israel inte lyder så blir det ingen vapenvila.
Såhär till påsk tycker jag det finns skäl att reflektera över de religiösa förutsättningar som bidrar till laddningen i denna konflikt. Regionen Israel - Palestina är ett symboliskt viktig område för både judar, kristna och muslimer. Till exempel nämns staden Gaza redan i Bibelns första bok (1 Mos 10:19) som hemland för Kananéerna. I en annan bibelbok (Dom 16: 1-3) kan man läsa om hur en av judendomens mer udda hjältar, Simson, gjorde ett av sina stordåd när han rev Gazas portar för att fly undan fiender i staden. Att man kan kalla Simson udda är att han beskrevs som en helig person, samtidigt som det i just denna story, var helt oproblematiskt att orsaken till att han stannat till i Gaza, var för att köpa sex.
Det är dock inte märkliga anekdoter som skapat en problematisk religiös laddning i konflikten. Den har sin grund i att både muslimer och judar gör anspråk på att vara arvtagare till Guds löfte till Abraham om att vara det utvalda folket, och att Gud hade ett förlovat land som de skulle få. Men den religiösa laddningen blir inte mindre komplex av att det också finns kristna palestinier. Denna vår firas både ramadan och påsk i Gaza. Det var också kristet rotad antisemitism (judehat) i Europa som, i kombination med nationalistiska idéer, gjorde att judar under slutet av 1800-talet började drömma om att återupprätta ett judiskt hemland i det som idag är Israel - Palestina. Idag drivs terrorgruppen Hamas av religiös nit när de vill utplåna landet Israel och det är inte särskilt svårt att hitta judiska eller kristna företrädare som använder religionen för att peka ut vem som har rätt och vem som har fel i konflikten.
Men kriget i Gaza är varken ödesbestämt eller religiöst rättfärdigt. Det har sin början och sitt slut i praktisk politik i regionen som under decennier underpresterat när det gäller mänskliga rättigheter. Ibland har sådan kritik riktats mot Israel. Men innan man fokuserar på det bör alla veta att Israels grannländer sedan 1948 använt det palestinska folket som brickor i sitt maktspel. Det enda landet i regionen där en palestinier har kunnat vara medborgare är Israel. Övriga länder i Mellanöstern har låtit palestinier vara statslösa flyktingar. Syftet har varit att skapa en missnöjd befolkning, villig att slåss emot Israel.
Men Israels krig i Gaza är omänskligt. Oberoende experter pekar på krigsbrott, varav vissa är så allvarliga att de kan anses vara brott mot mänskligheten. Israel är en demokrati. Men detta krig är ett exempel på hur denna demokrati riskerar förfalla till ett pöbelsvälde. Majoriteten styr, men de följer inte regler om humanitet och rättssäkerhet. För sin egen skull borde därför staten Israel följa FN´s beslut om att införa vapenvila. Demokrati är både en modell för hur länder styrs, men också ett recept för hur en stat får agera.
Ur ett demokratiskt perspektiv finns det därför en religiös sanning om kriget i Gaza. Politiken får aldrig styras av devisen "öga för öga - tand för tand" (2 Mos 21:24), för då dödar demokratin sig själv. Men om politiken följer den gyllene regeln "Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem" (Matt 7:12), då finns det hopp om en morgondag för människovärdet och en möjlig fred att leva med.