Det har gått en månad sedan Koranen brändes i Stockholm och svallvågorna har gått väldigt höga i den politiska debatten. Media har rapporterat om protesterande muslimer runt om i hela världen. Svenska flaggor har bränts och Sverige har fördöms av politiska och religiösa ledare.
Under denna tid är det något som har gnagt i mig, något som har känts fel. Den mediala bilden av situationen handlar om hur muslimer beter sig och på sociala medier tillskrivs muslimerna vissa egenskaper. Jag känner att debatten saknar ett viktigt perspektiv, en krass sanning.
Vilka är muslimer?
De som tror på islam, världens näst största religion, räknas som muslimer. Enligt Nationalencyklopedin beräknas cirka 1,3 miljarder människor vara muslimer. För att ha något att jämföra med så bor det cirka 750 miljoner människor i Europa. Det rör sig alltså om väldigt många personer.
Vad är islam?
Islam är en av de tre abrahamitiska religionerna, de andra två är judendom och kristendom. Religionen har kommit till ur kristendomen på samma sätt som kristendomen växte fram ur judendomen.
Religionerna är i många hänseenden lika varandra och många viktiga aktörer i Bibeln spelar viktiga roller även i Koranen. Många värderingar är de samma.
Både bland kristna och muslimer finns ett brett spektrum av religiös efterlevnad. På ena sidan hittar vi de som bara firar jul eller eid al-fitr (högtiden då fastan bryts) för att det är trevligt och en tradition i familjen. På andra sidan hittar vi de som ägnar hela sina liv till religionen.
I båda religionerna finner vi också grupper som den stora majoriteten av troende tycker mycket illa om. Kristna vill ogärna kopplas till Ku Klux Klan och muslimer tar avstånd från terrororganisationen IS.
Varför är de så arga på koranbränningen?
Till att börja med bör man komma ihåg att “de” i denna fråga syftar till en försvinnande liten del av de 1,3 miljarder personer som jag tagit upp ovan. Här rör det sig om procentuellt sett extremt få muslimer. Med det sagt så vill jag lyfta två delförklaringar till deras ilska.
Den första förklaringen handlar om att Recep Tayyip Erdogan, Turkiets president, har använt brännandet av Koranen som en viktig del av sin valkampanj. Turkiet går nämligen till val senare i vår. Han har byggt mycket av sin politiska karriär på att verka “tuff” i relationerna med västvärlden och Paludans agerande serverades till honom på ett silverfat mitt i Sveriges process att gå med i NATO.
Detta lyfter jag som en viktig delförklaring eftersom att Paludans återkommande koranbränning i Danmark knappt har fått någon uppmärksamhet alls, mest troligt för att Danmark inte är en politiskt intressant fiende för Erdogan för tillfället.
Den andra anledningen är att människor blir arga då folk ifrågasätter deras sätt att leva. För väldigt många svenskar är det idag svårt att sätta sig in i hur viktig religion kan vara för ett samhälle och dess individer, men även svenskar blir absolut upprörda om deras identitet ifrågasätts.
Att bränna den svenska flaggan fick i och för sig måttfulla reaktioner, men låt oss titta på andra exempel då många svenskar blev rosenrasande: Införandet av ordet “hen” i svenska språket, att skolköken ska servera mindre kött och inte minst då någon törs antyda att Astrid Lindgrens böcker inte åldrats så väl och kanske borde uppdateras lite.
Att folk blir arga då de ska försvara delar av sin identitet är på intet sätt unik för muslimer. För sakens skull vill jag dock tillägga att det ofta i dessa sammanhang finns orsak att uppmana folk, oavsett grupptillhörighet, att besinna sig något.
Vad är då den krassa sanningen?
Det faller på sin egen orimlighet att vi ska hålla på att klumpa ihop 1,3 miljarder människor och tillskriva den grupper särskilda egenskaper eller beteendemönster. Att bete sig så har mänskligheten testat många gånger förr och det slutar inte lyckligt.
Varje människa måste bedömas på sina egna meriter, med allt vad det innebär. Hur en människa är avgörs inte enbart av vilken religion de tror på, utan av så många andra saker också.
Alla människor är olika.
Den krassa sanningen är att muslimer är som människor är mest och det får vi inte glömma bort!