Opolitiskt? Det finns många exempel på idrottare som värvats till klubbar i diktaturländer som vill använda sporten för att förbättra landets rykte.
I en intervju fick ett fotbollsproffs frågan vad han ansåg om landet som han vistades i. Oman tror jag att det var. Han svarade något i stil med "om man kan hantera att det är en diktatur så fungerar landet ändå bra". Som att det inte spelade någon roll om han bodde i en diktatur eller en demokrati.
Och jag tänker, har vi kommit till den punkten där vi inte längre funderar över landets styre, så länge som vattnet finns i kranen, soporna hämtas och solen skiner? Du kan visserligen fängslas om du kritiserar sultanen, men så länge du låter bli är allt guld och gröna skogar. Eller?
Sverige har haft allmän och lika rösträtt i hundra år. Människorna som var med och drev igenom den utvecklingen, är sedan länge borta. Vi har inget minne av hur det var dessförinnan. Vi funderar inte nämnvärt på alla de som kämpade för rätten till den friheten. Eller de som fortfarande måste slåss, som över hela världen offrar sina liv, för att få göra sina röster hörda. Det känns mer och mer som att vi tar demokratin för given.
TV-underhållning väcker stort engagemang och ett prisvinnande program är Wahlgrens värld.
Kanske har vi blivit lata? Jag tycker också att det är enklare att streama ett avsnitt till av Wahlgrens värld, än att anstränga mig en timma för att lyssna på en valdebatt. Som väljare är det också enklare att fokusera på en enskild fråga och rösta på det parti som skriker högst om just det ämnet. Populistpartierna växer över hela Europa, de som mår gott när folk inte orkar ta in annat än enstaka frågor, inom områden som ofta styrs av missnöje.
Så jag sitter här med min demokratiångest och funderar på hur många som fastnat i en ekokammare på sociala media, där de matas med mera av samma innehåll som de redan är övertygade om. För varje person som slutar lyssna till olika åsikter, hjälper till att gräva demokratins grav. Och den som slutar att tänka själv, som inte ifrågasätter om det man hör är sant, kan lika gärna plocka upp spaden och slänga jord över den fria viljan. När vi slutar utmana, tänka nytt och engagera oss. Då är det game over.
Nu står vi inför ett EU-val. Senast det begav sig orkade enbart 53% av Skellefteås röstberättigade befolkning ta sig till valurnan. Demokratiångesten slår till igen, när jag inser att hälften av alla som jag möter på gatorna i Skellefteå vaskade bort sin rösträtt.
EU-parlamentet i Strasbourg, är ett av de maktcentrum som påverkas av norranområdets väljare
Jag kan förstå att EU känns avlägset när man bor nära polcirkeln, men i en demokrati ställs det krav på medborgarna. Det kräver att vi ska orka tänka på mera än en fråga i taget och att vi ska hålla våra politiker ansvariga för de förtroenden som vi ger dem. Det gör vi genom debatt och genom våra röstsedlar. Men inte genom att avstå från att rösta eller missnöjesrösta, för att det blev enklast så, medan vi grillar vår fläskfilé och köper bearnaise på tub.
Tanken flyger vidare till romarriket. En av de mest betydande civilisationerna i världshistorien och ett samhälle som byggde på demokratiska värden. Men romarriket finns inte längre kvar, det krackelerade och försvann. En påminnelse om att allting kan förändras, civilisationer kan försvinna, landsgränser ritas om, statsskick bytas ut.
Lagom är bäst. Romarna påstås ha ägnat sig för mycket åt festande medan deras imperium gick under.
Så, här kommer en fråga till dig. Var romarna fullt upptagna med att äta druvor och dricka vin när romarriket gick under? Fundera på det nästa gång du korkar upp en flaska till grillbuffén, istället för att ta med dig valsedeln, gå till röstningsbåset och nyttja din demokratiska rättighet. Fundera på det.
Åsa Svanberg, fristående ledarskribent