Gemenskapen i jaktlaget värderas högt av människor i Norranområdet.
Imorgon, den första september, startar älgjakten i norr. I TV-klippet kan du hänga med på jaktstarten i Mjövattnet 2023.
Svenska jägareförbundet undersökte 2022 hur många som berörs av jakten. Utifrån den undersökningen kan man dra slutsatsen att drygt 36 000 personer i Västerbottens län antingen jagar själv eller har någon i familjen som gör det. Samtidigt får det skjutas drygt 9000 älgar i länet i år. Siffrorna för Norrbotten är i samma storleksordning. Varje älg som skjuts i norranområdet kan alltså delas upp på ett hushåll med i genomsnitt fyra personer. Det blir mycket kött i frysen.
Tack vare att det skjuts så mycket älg har även vi som inte jagar chans att komma över en eller annan stek. Men älgkött som en del av matkulturen är bara en aspekt som gör att många norranläsare värderar älgjakten högt. Naturupplevelsen, gemenskapen i jaktlaget, samarbetet mellan hund och jägare samt själva skyttet är några andra delar av älgjaktens attraktiva innehåll.
Jägare är ofta engagerade i viltets liv och utveckling. Älgjägare är inget undantag. Röster för en stark och livskraftig älgstam kommer nästan uteslutande från jägarhåll. Största motståndet mot sådana resonemang kommer från skogsägare. Orsaken är betesskadorna. 2019 presenterade Skogsstyrelsen en rapport som beräknade den totala samhälleliga kostnaden för betesskador till 7,2 miljarder per år. Det är inte bara älg som står för denna kostnad, men de bedöms stå för den största delen.
Samarbetet mellan jägare och hund är något som många uppskattar med jakten.
Skogsägare vill alltså ha så lite älg som möjligt. Den svenska viltvårdsförvaltningen sker i samverkan mellan jägare och skogsägare, men det är i praktiken de som äger skogen som har utslagsröst. Detta har lett till en situation där det skjuts förhållandevis mycket älg. Älgstammen är idag så pass pressad att den kan komma att bli rödlistad. En rödlistning betyder att populationen kommer närma sig en kritisk nivå om inte åtgärder vidtas. Många jaktlag vill inte vänta på en rödlistning utan väljer redan idag att skjuta av färre djur än vad de får tilldelat. Jägarna vill ju kunna återkomma redan nästa år.
I praktiken innebär detta att Sverige idag har en älgförvaltning som inte fungerar. Samarbetet kring älgen har skapat flera obalanser. Det finns för många älgar enligt skogsbranschen och för få enligt naturvården. Jägarkåren å sin sida skapar en informell viltförvaltning som inte tjänar skogsägarnas syften. Det leder i sin tur att kravet på ökad avskjutning ökar.
Betesskador kostar markägarna i Norranområdet miljonbelopp varje år.
Både jägare och skogsägare har dock ett intresse att komma sig ur denna låsning. Steg ett är att förtroendet mellan de två parterna stärks. I längden måste jaktlagen åta sig att skjuta den tilldelning de får. Gör de inte det bryter de sin del av samarbetet med markägarna. Å andra sidan måste markägarna förstå att älgstammen inte bara kan betraktas som ett skadligt inslag i naturen. Det är balans som ska eftersträvas, och då kommer betande älgar vara en del av skogen. Inom skogsbruket diskuteras många åtgärder för att skydda skogen från bete. Det handlar om att anpassa tiden för röjning och om att tillåta större inslag av lövträd.
Vi får hoppas att skogsindustrin och jägarkåren hittar vägar att enas kring viltvården. Den största skadan för samhället är om det samarbetet helt bryter samman.
Men nu startar jakten och det blir en höjdpunkt för många. Vi som inte är ute i skogen får hoppas på älgstek ändå. God jakt... Nej förlåt, skitjakt önskar jag såklart.