Skolminister Lotta Edholm (L) och utredaren Magnus Henrekson, under en pressträff där betygsutredningen överlämnar sitt betänkande till regeringen.
Det talas ofta om skolan som om den vore en tävling. Särskilt en tävling mellan länder. Utfall från Pisa-prov och andra internationella mätningar diskuteras som resultatlistor i ett skidlopp.
Betygsutredningens förslag till nytt betygssystem förstärker känslan av att skolan är en del av en tävling. Det kanske skulle räcka att införa det för de som vill ta en studieförberedande examen.
Betygsutredningens huvudfråga är hur Sverige ska få ett rättvist betygssystem. I ett tävlingssammanhang är såklart rättvisa viktigt. För dig som går gymnasiet handlar tävlingen i första hand om högskoleplatser. Gymnasiebetyg har viss betydelse när du söker jobb, men oftast inte på samma sätt som i konkurrensen om en högskoleutbildning. För att få en gymnasieplats spelar betygen roll, men inte för alla och inte på alla program.
Anledningen till att betygsförslagen ökar tävlingsinslaget i skolan är att de konstrueras för att vara ett verktyg för jämförelser. Huvudpoängen med att du får ett betyg blir då att din skolprestation ska kunna jämföras med andra.
Men det finns andra skäl att sätta betyg än själva jämförelsen. De fungerar som ett språk för att tala om för elever och föräldrar hur det går i skolan. De är också en larmsignal när elever kan behöva extra hjälp. I sammanhang där man inte sätter betyg finns det risk att rektorn missar var det verkligen behövs extra resurser eller att eleven och föräldrarna inte uppfattar hur allvarliga problemen är.
En skola helt utan betyg är alltså en dålig idé. Men en skola med mindre tävlingsinriktning vore däremot mycket bra. Betygstävlingen tenderar att motivera elever som känner att de lyckas och är konkurrenskraftiga. Men för de som misslyckas verkar betygen snarast ge motsatt effekt.
Betygsutredningen förslår nya slutbetyg som ska påverkas av lärarens bedömning och skolans genomsnitt i kombination med elevens egen prestation på slutproven.
Det nya betygsförslaget kommer kanske gynna elever som misslyckas. Det beror på att även de lägsta betygsnivåerna kommer vara behörighetsgivande. Även en etta kommer vara värt något när du söker till gymnasiet. Idag är ett F inte värt något alls.
Även om betygsutredningen visar att deras betygsförslag kommer förhindra snällbetyg och andra orättvisor så är risken stor att det ändå inte kommer uppfattas som rättvist. Det beror på att modellen är krånglig. Såväl lärarens bedömning, skolans genomsnitt som ditt eget resultat på slutproven vägs in i slutbetyget.
För att göra den sammanvägningen krävs två olika matematiska beräkningar som i slutändan summeras till en meritsiffra. Det är inte säkert att alla hänger med och känner sig trygga i de svängarna.
Dessa beräkningar påverkas av din och dina klasskompisars prestation på slutproven. Det är inte orättvist, förutsatta att proven är av mycket hög kvalité. Men det sätter stor press på varje elev att lyckas under en begränsad tid under slutet av nian på grundskolan och trean på gymnasiet.
Andreas Westerberg är Norrans politiska redaktör.
Jag tror att de flesta anser att det är rättvist att antagningen till högskoleprogram baseras på betyg. Det nya systemet passar väldigt bra för det syftet. Till gymnasieskolan är betyg dock inte ett lika självklart urvalsinstrumentet. Det beror på att två tredjedelar av eleverna idag kommer in på sitt förstahandsval till gymnasiet. Betygskonkurrensen är alltså inte så hård som det ibland låter. Det beror också på att betygskonkurrensen oftast slår till för små yrkesprogram. I de fallen skulle det kunna vara en rimligare lösning att erbjuda fler studieplatser än att införa ett nytt, dyrt och omständligt betygssystem.
Mitt betyg till gymnasieutredningens förslag blir därmed en sexa (på den tiogradiga skalan). Förslaget passar mycket bra för de behov som finns för gymnasieelever som vill konkurrera om platser på attraktiva högskoleutbildningar. För de som siktar på att jobba efter gymnasiet är förslaget överambitiöst och för grundskoleelever blir det rättvisare än idag, men med för stort fokus på enskilda prestationer och oklar nytta i gymnasieurvalet.