Panel mot våld. Bilden från vänster: Therese Lundberg, Centrum mot våld, Therese Classon, Guldstadens kvinnojour, Mats Sparrman, terapeut, Anna Grönroos, polis, Anette Stenmark Socialtjänsten Skellefteå
Nyligen fick jag förtroendet att leda ett panelsamtal om våld i nära relationer. Samtalet arrangerades av Män för kvinnofrid i Skellefteå. Det är ett lokalt nätverk av män, som har det dubbla syftet att samla in pengar till kvinnojouren i Skellefteå och att sprida information om samhällsproblemet med våld i nära relationer.
Panelen för kvällen bestod av fem personer som har erfarenhet av arbete med personer som utsätts för våld av en partner eller närstående. I panelen fanns också personer med vana att möta och ibland hjälpa förövarna.
Varför har vi det här samhällsprobemet?
Anna Grönroos som är polis i Stockholm city, men också privat engagerad i debatt och samtal om brott i nära relationer kommenterade den frågan:
– Det handlar ju om makt. Många män upplever att de har något att förlora i relationen till sin parter. Därför utövar de våld för att behålla makten.
Therese Lundberg från Centrum mot våld i Skellefteå kompletterade den bilden med att vidga vad begreppet våld kan stå för.
– Vi möter kvinnor som är osäkra på hur de ska beskriva sin situation. Jag har ju inte blivit slagen.
Panelen var enig om att våld i nära relationer inkluderar mycket mer än själva slagen. Det kan handla om kontroll över vad partnern gör, nedvärderande kommentarer när andra hör på, eller andra psykiska, sociala och ekonomiska övergrepp.
Varför går hon bara inte?
– När det blir dåligt i en relation är det extra svårt att gå, sade Anette Stenmark som arbetar på Socialtjänsten i Skellefteå kommun.
Hon beskrev att kvinnor ställs inför svåra dilemman när de vill lämna en kontrollerande eller våldsam partner. Det handlar exempelvis om hur praktiska frågor ska lösas. Var ska hon bo? Var ska barnen gå i skola? Ska de få träffa pappan ensamma framöver? Vågar hon låta det ske?
– Den som ska lämna är ofta ambivalent, men också beroende av sin partner, sade Mats Sparrman.
Han är en erfaren terapeut med bland annat en bakgrund hos St. Lukasstiftelsen. Med ambivalens menade han att det nästan alltid finns, eller har funnits, något gott i relationen. Även om det bara handlar om gamla minnen kan tanken på hur bra det var i början ge en stark känsla av att något går förlorat om relationen avslutas. Sedan menade han att alla relationer innehåller en aspekt av känslomässigt beroende.
– Även när beroendet är negativt så finns det där, sade Mats Sparrman.
Stopp! Våld i nära relationer är ett stort samhällsproblem som måste motarbetas.
Vad finns det för väg ut ur våldet?
Therese Classon från kvinnojouren i Skellefteå ville betona att det finns hjälp att få:
– Vi är många som samarbetar. Kvinnojouren och kommunens socialtjänst är redo att hjälpa.
Samtidigt betonade hon att den våldsutsattas situation inte är löst bara för att hon fått komma till kvinnojouren.
– Det kan krävas mycket hjälp och stöd för den som vill lämna en våldsam partner. Vi får ofta guida kvinnor hur de ska komma vidare, sade Therese Classon
På samhällsnivå ansåg paneldeltagarna att jämställdheten är en huvudfråga. Men också att vi alla blir mer observanta mot kontrollerande beteende och våld.
Anna Grönroos betonade att samhällets normer för män och kvinnor behöver förändras:
– Varför kan inte tjejer både vara kära och tänka på pengar? Kvinnor hamnar för ofta i en negativ beroendeställning för att de lämnat det ekonomiska åt mannen.
Jag håller med. Mäns våld mot kvinnor är ett stort samhällsproblem som vi ska motarbeta på alla sätt. I Skellefteå kan du bidra genom att vara en stöttande medmänniska, ge pengar och ideellt engagemang till kvinnojouren, och rösta på partier som driver jämställdhetsfrågor genom konkret politik.