Diskussionen om bron var mycket infekterad. En stor sak som gav nerv åt debatten var att Folkinitiativet mot bron tillfälligt hotade Socialdemokraternas makt i kommunen. För en tid såg det ut som om någon annan gruppering än partiet som styrt sedan 1940 talet skulle få sista ordet i en politisk fråga. Så blev det dock inte. Folkomröstningens nej fick gälla i två år. I maj 2017 beslöt Socialdemokraterna att bron ändå skulle byggas.
Den som läser denna text bör vara medveten om att jag som skriver detta var mycket aktiv på nej-sidan i brofrågan. Kanske gör det denna text olidlig att läsa? Kanske kan den ändå vara värd någon minuts uppmärksamhet? Döm själv! Nu åker vi.
Såhär tio år efter omröstningen är det svårt att förstå hur bygget av en bro kunde väcka ett så stort folkligt engagemang. Men man ska komma ihåg att broomröstningen utspelades i en tid när nya industrietableringar inte alls fanns på kartan. Få trodde då på ett växande Skellefteå. Bygget framstod som dyrt och onödigt för många. Men vad var argumenten för och emot bron? Är det något av dem som håller idag? Och kan man tänka sig att någon sida hade rätt på något sätt?
De gamla argumenten för och emot bron visar på en del halvsanningar och något löftesbrott. Nej-sidans påstående att den nya bron hotade stans vattenförsörjning var inte hederligt. Samma sak kan sägas om Ja-sidans hot att det inte skulle gå att bygga på Strömsörstomten innan nya bron var på plats. Skellefteå har idag en ny fungerande vattentäkt och Strömsör har fina bostäder och kontor på plats och det räknar jag med att båda sidor kunde förutse redan då.
Nej-sidans prognos om 5000 bilar per dygn i västra delarna av centrum var svårbedömt. Ja-sidan försvarade sig med att lova att hålla gatan vid Balderskolan upp mot Lasarettsvägen stängd för genomfartstrafik. Det är ett löfte som nu är brutet. Å andra sidan står där ännu ingen bro, så det återstår att se hur mycket trafik det faktiskt blir.
Både ja- och nej-sidan vurmade för Nordanåområdet i sin argumentation. Det är väl ännu idag oklart om bron vare sig förbättrar eller försämrar den kulturmiljön? Sedan var det nog lite väl förhoppningsfullt av ja-sidan att påstå att bron skulle skapa fler jobb i regionen. Däremot är det troligt att ja-sidans förväntan om fler cyklister faktiskt skulle kunna slå in tack vare bygget.
Det argument som levt längst och som lyfts fram mest från partiernas håll är frågan om att betala Trafikverket för att flytta ut E4:an ur stan. Alliansen, som var emot bron, röstade för en sådan lösning senast i oktober 2020. Socialdemokraterna har hela tiden varit negativa till den idén. Framförallt har de inte velat ställa de två frågorna emot varandra. Det skulle fortfarande kunna hända att Skellefteå kommun genom utlåning av pengar eller betalning skulle påskynda bygget av ny E4.
Men idag står bygget still. Byggentreprenören har sagt upp kontraktet och kommunen behöver lägga ut jobbet till en ny upphandling. Det verkar som att det är svårt att bygga en bro på just denna plats. Nej-sidan hade ett argument som anknöt till detta. Det löd: "Centrumbron vid Nordanå blir en orimligt kostsam investering, då den är tänkt att byggas där älven är som bredast."
Kanske finns det någon därute som vill utbrista i ett "vad var det vi sa"? Samtidigt tror jag att de flesta i kommunen just nu tänker ungefär som jag. Bygg bron! Skellefteå växer och fundamenten är på plats. Nu gör vi det bästa vi kan av den situation som skapats. I nästa val kanske vi låter brofrustrationen leda till att vi röstar bort sossarna? Något straff ska de väl ha för att de först inte lyssnar och sedan inte lyckas?