Det börjar vara väl känt att SBB gjorde en bra affär när de köpte kulturhuset. Trots att olika fastighetsägare fick tävla om att lägga bud kunde bolaget köpa fastigheten på villkor som garanterar en stadig intäkt över mycket lång tid. Det börjar också stå klart att detta upplägg blev dyrare för kommunen än om huset hade stått kvar i kommunal ägo. Det är begripligt att folk därför undrar varför fastigheten såldes i första läget.
När huset byggdes fanns det tre samverkande skäl till att kommunen valde att sälja. För det första var det en tung belastning att låna upp den dryga miljard som krävdes för att bygga huset. Med tanke på kommunens höga kreditvärdighet hade detta dock varit fullt möjligt, men vid tiden för bygget av kulturhuset framstod ändå åtagandet som enormt. För det andra såg kommunen en chans att locka fastighetsinvesterare till orten genom att binda upp en aktör i ett attraktivt projekt. Logiken var att den som satsar en miljard på ett kulturhus i Skellefteå kommer vara angelägen om att orten utvecklas positivt, och kommer rimligen också vilja investera på fler sätt. För det tredje var hotelldelen en politiskt känslig fråga. Var det rimligt att kommunen skulle äga en hotellfastighet? Flera partier sa nej. Moderaterna sa nej mest och högst. Genom att sälja fastigheten kunde kommunen slippa den värsta kritiken i frågan.
Vad vore då rätt av kommunen att göra nu? Ja, det är såklart en mycket god tanke att försvara skattebetalarnas pengar och om möjligt slingra sig ur en dyr lösning. Frågan är bara om det går? Förmodligen inte. Ett riktvärde för marknadspriset på kulturhuset är nuvärdet av det hyresavtal som SBB har med kommunen. Den som köper fastigheten får en säker hyresintäkt över många år. Självklart finns det både lokala, nationella och internationella fastighetsbolag som är sugna på den fina affären. Ingen behöver alltså oroa sig för att kulturhuset ska stå utan ägare.
Moderaterna vill absolut inte att kommunen ska äga en hotellbyggnad. Det strider mot deras uppfattning om att det offentliga inte ska driva kommersiell verksamhet. Därför kombinerar de sitt affärsförslag med en idé att kommunen i nästa läge ska göra en juridisk tudelning av kulturhusfastigheten. Hotelldelen vill sedan Moderaterna att kommunen säljer till en kommersiell aktör. Jag delar Moderaternas åsikt att kommunen inte ska bedriva kommersiell verksamhet och jag är väl medveten om att den legala konstruktion som de vill åstadkomma är möjlig. Däremot framstår planen som osäker och förknippad med risker i flera steg med ett osäkert utfall.
Jag förvånas över att Moderaterna låtsas att marknaden inte existerar när de driver politik. Tror de att kommunen skulle få rabatt om kulturhuset skulle säljas? De hävdar att de vill befria skattebetalarna från kommunens dyra hyresavtal av kulturhuset. Men det enda de faktiskt kan lova är att antingen betala samma kostnad via hyra eller via låneräntor. Tydligen är de beredda att utfärda det löftet med risken att behöva äga ett hotell. Mitt förslag är att kommunen sitter lugnt i båten och odlar goda relationer med nästa investerare som vill satsa en miljard i stan.
Andreas Westerberg är fristående ledarskribent