Banned Books Week Sverige arrangerades av Dawit Isaak-biblioteket i Malmö och Svenska PEN i oktober 2024.
Vad tänker du på när du hör begreppet förbjudna böcker? Tänker du kanske på bokbålen i det forna Natzityskland? Eller kanske på böcker med extremt provocerande innehåll som förbjöds förr i tiden? Faktum är att bokförbud sker kontinuerligt i vår samtid. I USA infördes till exempel 1477 bokförbud bara under hösten 2022. I Ungern finns det sedan 2021 en lag på att barn under 18 ska skyddas från böcker vars innehåll berör hbtq-frågor. I Sverige har det varit sällsynt att böcker förbjudits och censurerats. Är företeelsen förbjudna böcker någonting som inte gäller oss? Absolut inte. Vi måste vara på vår vakt, nu mer än någonsin.
Banned books week har nyligen passerat, ett initiativ som arrangeras av Dawit Isaak-biblioteket i Malmö och Svenska PEN. På sin hemsida skriver Svenska PEN: ”Yttrandefriheten världen över står inför en mängd både nya och gamla hot. Auktoritära krafter växer och böcker förbjuds och censureras även i samhällen som tidigare betraktats som öppna. Demokratins främsta utposter, bibliotek och skolor, utsätts för påtryckningar, även i Sverige.”
Ungdomsdystopin Hungerspelen har förbjudits från flertalet skolor i USA. Även den amerikanska klassikern To kill a mockingbird har förbjudits lokalt. En av våra mest älskade barnböcker Bröderna Lejonhjärta förbjöds i det forna Tjeckoslovakien, för att nämna några exempel.
På min arbetsplats, Skellefteå stadsbibliotek, skyltar vi och sprider kunskap om förbjudna böcker under Banned books week. Jag tittar på böckerna vi ställt upp på boktornet och inser att det är en självklarhet för mig att dessa titlar går att låna på vårt bibliotek. Att jag tar allt detta för givet. En del av mig tycks förtränga att Sverigedemokraterna mer än gärna vill peta i kulturpolitiken. I maj förra året förklarade Björn Söder (SD) kulturkrig:
– Den dekadenta vänsterns kulturpolitik ska snart vara ett minne blott och konservatismen ska vinna, skrev Björn Söder på X.
Björn Söder är riksdagsledamot för Sverigedemokraterna. Han anser sig bekämpa det som han kallar för dekadent kulturpolitik.
Sverigedemokraterna vill också gärna peta i vår svenska bibliotekslag. År 2020 presenterade partiet en motion som föreslår att papperslösa inte ska ha rätt att nyttja bibliotekens tjänster som lån och abonnemang. De vill även ändra lagen så att personer med annat modersmål än svenska inte prioriteras.
Det är rimligt, anser Sverigedemokraterna, att prioritera personer med funktionsnedsättning och personer som tillhör någon av de nationella minoriteterna. Däremot är det för kostsamt och ansträngande att på ett trovärdigt sätt lägga något fokus på personer med annat modersmål än svenska.
Skulle Sverigedemokraterna få igenom dessa förändringar kan vi vinka adjö till det svenska biblioteksväsendet som det ser ut idag. Vi kan vinka adjö till ett bibliotek som är till för alla.
Louise Erixon leder Sverigedemokraterna i Sölvesborgs kommun. När de var i majoritet ville hon och partiet stoppa inköp av böcker på invandrarspråk.
I Sölvesborg ville Sverigedemokraterna, Moderaterna, Kristdemokraterna och Solpartiet år 2019 ändra i biblioteksplanen så att kommunen inte skulle behöva köpa in böcker på alla språk som talas i kommunen.
– Böcker på andra språk står och dammar, sade kommunalrådet Louise Erixon (SD).
Så här subtilt kan det alltså börja. Mitt yrke som bibliotekarie innebär ett ansvar för demokrati och fri åsiktsbildning. Men vi delar alla detta ansvar. Tillåter vi politiska krafter att ta strypgrepp om kulturpolitiken är vi illa ute. Sverigedemokraternas fingrar har redan börjat treva. Vi behöver alla hjälpas åt för att de inte ska få ett ordentligt grepp.
Linnea Wikman, fristående ledarskribent