Det går bra för Skellefteå.

Framtidstro har ersatt framtidsoro.

Skellefteå med omnejd upplever en ny guldrusch snart 100 år efter den första.

Då var det riktigt guld som hittades i Fågelmyran. Nu är det batterifabriken Northvolt som hittat hit med sitt ”guld”.

När budget och plan 2022–2026 diskuterades i kommunfullmäktige var det många socialdemokratiska politiker som sträckte på sig lite mer än vanligt. Övertygade om att det är mycket tack vare partiets insatser som Northvolt valde Skellefteå.

Hur det är med den saken får framtidens historieskrivare utröna. Vad som kan säga är att Skellefteå hade mest av det som Northvolt ville ha vid en viss tidpunkt. Om det sedan är en följd av ett socialdemokratiskt maktinnehav lär de lärde få tvista om.

Att det går bra för Skellefteå är dock ställt utom allt tvivel.

Utländska delegationer besöker regelbundet Skellefteå. De vill se hur kommunen klarar av att hantera tillväxten parallellt med den gröna omställning som ”i folkmun” hamnat lite i skymundan.

Förr åkte politiker och tjänstemän från Skellefteå ut i världen på studiebesök. För att lära. Nu är det världen som kommer till Skellefteå.

Långsamt börjar samhället återgå till någon form av normalläge. Eller rättare sagt ett nytt normalläge.

Tisdagens budgetfullmäktige (12/10 2021) var till exempel det första fullmäktige på väldigt länge där de folkvalda intog Forumsalen. Inga klackar i taket, däremot många ”kul att ses igen.”

Vilket Hans Brettschneider, Miljöpartiets språkrör, också tog fasta på i sitt inledningsanförande: ”Kommunen har sparat 20 miljoner kronor på att politiker och tjänstemän träffats över nätet. Ibland behöver vi träffas fysiskt, men många mötet kan ske digitalt. Det sparar tid, det sparar pengar och det är bra för miljön.”

Klokt, Hans Brettschneider. Inte minst mot bakgrund av den gröna omställning som Skellefteå är inne i.

Om det var glädjen över att se varandra igen låter jag vara osagt. Men budgetdebatten tog aldrig riktigt fart. Politikerna höll god ton.

Den borgerliga Alliansen vill satsa mer på skolan. Miljöpartiet mer på miljön. Sverigedemokraterna vill prioritera den kommunala kärnverksamheten. Alliansen vill att det privata näringslivet ska göra mer, kommunen mindre.

De har en poäng i att mycket av det som kommunen gör i dag skulle andra kunna göra. Förmodligen lika bra till lägre kostnad. Men det är svårt att veta eftersom kommunen inte försökt, inte ens vill försöka.

Däri ligger en av de stora fallgroparna på vägen mot framtidens Skellefteå. Att den styrande majoriteten ska känna sig stolta och nöjda, att självgodheten sprider sig, att ideologi blir viktigare än hur saker och ting skulle kunna fungera i praktiken. Att allt de gör är det rätta.

Eller som Hans Brettschneider så klokt och påpassligt påpekade: ”Vi miljöpartister lyssnar på befolkningen, vi lyssnar på kommunens anställda. Vi som parti hade kunnat bidra, bara vi fått chansen att göra det. Alla kan bidra med någonting till Skellefteås utveckling. Bara vi lyssnar, bara vi vill lyssna.”

Förvisso inte ordagrant så, men någonting i den stilen.

För några decennier sedan hade Skellefteå problem. Kommunen växte inte.

I dag är problemen mera angenäma, men de finns där, likaväl. Kommunen växer. Eller rättare sagt växer väl snabbt.

Det behöver satsas på skola och utbildning, på vård och omsorg, på infrastruktur.

Inte minst va-ledningar behöver bytas ut. Hur många som kommer att springa läck den här vintern återstår att se.

Företagsklimatet behöver bli bättre. Kompetensförsörjningen säkras. Bostäder byggas. Massor av bostäder.

Utöver det finns det sådant som behövs som inte kommunen rår över: Förbifarter, Norrbotniabanan.

Det är beslut och satsningar som det är bråttom med.

Ett lokalt hospice i Skellefteå, för vård i livets slutskede, har länge funnits på Liberalernas önskelista. Intresset från Region Västerbotten har inte varit svalt, det har varit iskallt. Det behövs kvalitets- och kvantitetssatsningar på lasarettet i Skellefteå när kommunen ska växa.

Att styra en kommun i stagnation kan inte vara roligt. Att styra en kommun i utveckling är förvisso roligare, men inte mindre problemfyllt. Ska Skellefteå klara av att växa i takt med utvecklingen i samhället behövs kloka synpunkter, förnuftiga och rätt beslut.

Inget parti har svaret på alla frågor, men alla partier har svaret på några. Med andra ord behövs det prestigelösa samarbeten över block- och partigränser.

Det är en verklighet som Skellefteås politiker har att förhålla sig till.