Det ligger ingen konkurrens i möjligheten att forma ett bra skolsystem för varje land. Därför får inte jämförelsen med andra vara det viktigaste måttet för framgång. Huvudsaken är om skolorna i Sverige når de mål som vi som land har satt upp.
Det finns kortfattat två mål för det svenska grund- och gymnasieskoleväsendet. Skolan ska vara för alla, och alla ska få en chans att klara examen. Målet om att skolan ska vara för alla innebär att den inte ska sortera elever efter klass, ursprung, intelligens eller andra kategorier. Riksdagen har skapat några undantag från detta (anpassad grundskola, träningsskola och sameskola) men för det som i dagligt tal kallas skola, gäller ändå regeln att den ska vara för alla. Målet om att ge alla elever en chans att ta examen innebär att skolan ska ge det stöd som var och en behöver. Konkret betyder det att alla grundskoleelever ska kunna bli behöriga till åtminstone ett yrkesprogram på gymnasiet och alla gymnasielever ska kunna gå ut med godkända betyg.
Det svenska skolväsendet kan i verkligheten beskrivas med både positiva och negativa omdömen kopplat till dessa mål. Å ena sidan visar resultaten från Pisa att svenska skolor är relativt likvärdiga. Å andra sidan visar samma undersökning att det finns skillnader mellan elever med svag respektive stark socioekonomiska bakgrund. Barn till föräldrar med hög utbildning och goda ekonomiska resurser klarar alltså skolan bättre än andra barn. Den effekten är starkare i Sverige än i de andra nordiska länderna, men genomsnittlig om man ser till alla de undersökta länderna inom OECD.
Tittar vi på kommunerna inom Norranområdet kan man konkretisera hur det går för skolan att klara målet om att alla ska nå examen. Först det positiva: i Arjeplog, var enligt statistiksajten KOLADA, alla grundskolans elever behöriga till ett yrkesprogram på gymnasiet i år. Sämre gick det i Malå, där samma siffra bara var 78 procent. De positiva Arjeplogssiffrorna har dock inte kunnat matchas med goda studieresultat på gymnasiet. Av de som började gymnasiet för fyra år sedan var det endast 60 procent som tog studenten fram till i år. Robertsfors är den kommun som hade de bästa siffrorna för detta mått 2023. Där hade 85 procent av eleverna tagit studenten efter fyra år. Sett över Norranområdets alla kommuner blir siffrorna väldigt lika riket. De innebär att var nionde elev inte klarar grundskolan och var fjärde elev inte klarar gymnasiet.
Det är alltså en stor del av eleverna som inte klarar skolan, och det är svårare för barn och ungdomar från socioekonomiskt svaga hem att klara skolan än för de som kommer från mer resursstarka hem. Det finns helt säkert åtgärder som kan göras inom varje enskild skola för att förändra detta. Men i första läget är detta en övergripande samhällsfråga där ansvaret ligger hos politikerna som styr. Inom Norranområdet är det nästan uteslutande socialdemokrater som bär det ansvaret. Det spelar roll både vilka ekonomiska medel och vilka praktiska verktyg som politikerna ger åt skolan. Skolor ska ha råd att anställa behöriga lärare, köpa in bra böcker och anställa vikarier när någon blir sjuk. Det är en start till att forma en skola för fler.
Andreas Westerberg är fristående ledarskribent