Samhället tjänar på att kommuner håller dörren öppen för privata vårdgivare – även om detta inte ensamt kan lösa vårdens alla problem skriver Adam Bäckström.
Trots Socialdemokraternas löfte om förbättringar och riktade satsningar fortsätter missnöjet att växa bland både brukare och anhöriga i Skellefteås äldreomsorg.
Problemen i Skellefteå kommuns äldreomsorg framkommer i Socialstyrelsens kartläggning. Den visar att andelen äldre som känner en stor trygghet på sitt äldreboende minskar. I samma riktning går siffran för andelen äldre som känner att de får gehör för sina önskemål. Dessutom saknar de vårdanställda allt oftare rätt kompetens. Parallellt bidrar äldreomsorgen mycket till att socialnämnden går med stort underskott.
Ett sätt att lindra symptomen av dagens dyra och fyrkantiga äldrevård är att öppna för att privata aktörer får etablera sig i äldreomsorgen.
Majoriteten i socialnämnden i Skellefteå kommun röstade dock redan 2009 nej till Alliansens förslag om valfrihet i vården, enligt lagen om valfrihetssystem (LOV).
Nejsidans främsta argument, då som nu, är motståndet mot vinster i välfärden. Det är ett bra argument. Men det försvagas ju större underskottet i socialnämnden blir, och ju fler problem den kommunala vården brottas med. Det kan inte alltid vara bäst att undvika vinster välfärden, om det innebär att vården blir dyrare i slutändan totalt sett.
Med privata utförare inom äldreomsorgen kan kommunen bli mer kostnadsmedveten. Ineffektiva arbetssätt och dyra lösningar kan synliggöras.Till grund för påståendet finns studier och forskning, som visar att utförare i äldreomsorgen har starkare incitament till kostnadskontroll och effektivitet i sin verksamhet. Samhället tjänar därför på att kommuner håller dörren öppen för privata vårdgivare – även om detta inte ensamt kan lösa vårdens alla problem.
Ett annat argument mot privat äldrevård som hörs ibland är att de äldre får sämre vård av utförare med vinstintresse. Men detta motsägs när äldre själva tillfrågats. De äldre som får omsorg av kommunen är varken mer eller mindre nöjda med äldrevården än den grupp av äldre som valt vård från ett privat bolag, enligt Vårdföretagarna.
De mest flagranta bristerna inom vården kan ofta förklaras av bristande kompetens och/eller ansvarskänsla hos personalen. Därför bör varken en privat eller offentlig utförare ses som normen för bra vård. Av samma skäl bör äldres önskan om valfrihet uppvärderas av politiken. Det skulle öka incitamenten för att bedriva en god verksamhet, oavsett vårdgivare.
Samhället tjänar på att kommuner håller dörren öppen för privata vårdgivare – även om detta inte ensamt kan lösa vårdens alla problem skriver Adam Bäckström.
Det viktiga är inte att fler vårdtagare får vård av en privat aktör. Det viktiga är att det i praktiken finns ett val mellan olika aktörer för de äldre. Stödet för valfrihet i vården tenderar även att öka desto äldre vi blir, och ju mer vård vi behöver. Tyvärr befinner sig politiken och de äldres önskan på olika våglängder inte bara i Skellefteå. Drygt hälften av landets kommuner saknar idag ett system byggt på lagen om valfrihet.
Äldreomsorgen i Skellefteå skulle må bra av att valfrihetens motståndare släpper sina skygglappar och vågar se fördelen med privata vårdgivare. Det handlar inte om att helt ersätta den kommunala omsorgen med privatiseringar, utan om att skapa ett mer diversifierat utbud av utförare. Inte minst för att ge de äldre mer makt över sin vård. Vinster i välfärden är ett pris värt att betala för denna frihet.
Om den politiska majoriteten i Skellefteå fortsätter att säga nej till valfrihet, riskerar den kommunala äldreomsorgen att förbli oförändrad. Detta sker på bekostnad av ökade underskott, minskad trygghet och begränsad möjlighet för individen att själv välja vem som ska ge den vård på äldre dagar.