Den kontrollerande AI-pojkvännen som Norran skriver om (12/8) är ett exempel på hur oförutsägbart och problematiskt det är när ny teknik tar plats i våra liv. Ofta tänker vi säkert på teknologi som ett hjälpmedel för att lösa problem eller som något som är ren underhållning. Men faktum är att tekniska apparater, tekniska system och teknologiska miljöer har en mycket viktig betydelse för oss människor och våra samhällen. Denna betydelse går djupare än underhållning och har en vidare funktion än konkreta problemlösningsverktyg.
När jag inte skriver ledare i Norran studerar jag vilken roll olika typer av hjälpmedel har för livet i svenska skolor. Skolan är bara en av alla miljöer där konkreta ting (till exempel skolbänkar) och tekniska applikationer (exempelvis power point) spelar roll för hur människor interagerar med varandra och upplever tillvaron. Men detta gäller inte bara för skolan utan syns i hela samhället.
En teori från min forskning är ursprungligen formulerad av Roger Silverstone. Han menar att teknik tar plats i människors liv på ett sätt som liknar hur det var när vi började tämja djur och använda dem till arbete, tävlingar, jakt och sällskap. Han kallar denna process för domesticering av teknik. Domesticeringen består såklart av design, programmering och konstruktion av teknik. Men domesticeringen består också av hur vi människor ger plats för tekniken i våra liv. Hur synlig den får vara, vilken roll den ska spela. Om den ska ges hög eller låg status och om den tillåts vara något man har en personlig relation till eller inte.
Silverstone med flera har använt radioapparaten som ett exempel på hur en domesticeringsprocess kan gå till. De tidiga radioapparaterna som fanns för 100 år sedan var prylar för teknikentusiaster. Själva tekniken var synlig, med rör och kopparspolar och fokus i användandet låg på teknikens funktioner, inte på radiosändningarnas innehåll. I nästa steg började radion designas som fina möbler som fick hedersplatsen i hemmen. Familjer samlades runt radion och lyssnade tillsammans. Innehållet i sändningarna kunde bli en laddad fråga. Vad skulle man lyssna på och inte?
Under denna tid blev radion också, på gott och ont, en plattform för stater, politiker och företag som ville nå ut med propaganda. Med tiden blev tekniken billigare och enklare. Man kunde ha flera apparater hemma. Alla behövde inte lyssna på samma program. Det skapade utrymme för större variation samtidigt som enskilda program eller och radiopersonligheter fick minskat genomslag.
Idag har radion på ett sätt lösts upp till både form och innehåll. Radion kan vara din telefon och du kan lyssna på ett program på den tid du själv väljer. Det är ovanligt att en familj samlas runt radion för att lyssna tillsammans.
Nu när AI breder ut sig i samhället kan den verkligen kännas som ett vilddjur. Man kan fråga sig om det finns någon gräns för allt negativt som AI kan åstadkomma? Fusk inom utbildningsväsendet blir svårare att avslöja när en AI kan skriva uppsatser åt studenterna. AI kan skapa och sprida falska nyheter och AI kan lura in barn och ungdomar in i destruktiva livsmönster genom att till exempel spela rollen som en kontrollerande pojkvän.
Dessa destruktiva aspekter av AI är dock inte sanningen om vad den tekniken kommer bli för vårt samhälle. Vad AI blir kommer avgöras av hur domesticeringen av tekniken fortsätter. Teknikens sociala funktioner och dess utrymme i våra liv är något som vi kommer påverka medvetet eller omedvetet. Jag föreslår att vi tar itu med frågan med så öppna ögon som möjligt.
Det bästa vi kan göra nu är att ta AI på allvar och diskutera med varandra och med våra barn och ungdomar hur en AI arbetar och på vilka sätt som vi vill ge AI utrymme i våra liv. Det finns inget ödesbestämt med hur AI kommer fungera i vårt samhälle.