Företagsklimatet – bra eller bedrövligt?
När Svenskt Näringsliv publicerade sin rapport om kommunalt näringslivsklimat blev det en välkommen gäst. Eller något katten släpat in, beroende på vem vi frågar. Med ett företagsperspektiv stod Pär Boström (KD) och Andreas Löwenhöök (M) i det ena hörnet, för att debattera det jämförelsevis låga resultat Skellefteå fick. Medan Lorents Burman (S) och Daniel Ådin (S), stod i motsatt hörn som en koalition med ett kommunalt perspektiv. Och påpekade att vikten av kommunen fortsätter att äga och driva nästintill all verksamhet i egen regi. Med betoning på att Skellefteås tillväxt är kvittot på rätt politik. Medan synen på Svenskt Näringsliv angränsande till de publicerat en partsinlaga, med alltför marknadsliberala utgångspunkter.
Svenskt Näringsliv är förvisso en intresseorganisation. Men även sådana fångar upp åsikter som är viktiga. En möjlig slutsats av enkätresultatet, och den följande diskussionen i fullmäktige, är insikten av att hög tillväxt och ett högt rankat näringslivsklimat inte står som varandras exakta spegelbilder. För Skellefteå blir det viktigt att vara fortsatt lyhörd för livsvillkoren den lilla krögaren i centrum har. Samtidigt som de måste stötta globala storföretag som Boliden och Northvolt, på andra premisser. Det är en svår balansgång som kräver lyhördhet och ständig självrannsakan.
En upprörande utredning
Den pågående utredningen om anmälningsplikt är ett ämne för laddade debatter på alla plan. Frågan som utreds har flera lager av juridik, i kombination med frågan om vad som är medmänsklighet. Att låta dörren stå öppen för ett liv i skuggsamhället? Eller låsa den, för att inte låta skuggsamhället och dess problem att bli större? Både den som vill öppna och stänga dörren har goda argument för sin sak. Men debatten i frågan tenderar att präglas av trångsynthet.
Utredningen har föranlett Skellefteå kommun att ta avstånd från ett potentiellt förslag om anmälningsplikt. När juridikprofessorn Mårten Schultz kommenterade debatten om den så kallade angiverlagen beskrev han den som oseriös. Eftersom det inte finns ett konkret lagförslag, så finns det heller inget lagförslag att vägra följa, enligt Mårten. Han påpekar att det trots allt blir domstolarnas sak att vägleda rättskedjan i vilken lag som blir underordnad eller överordnad en eventuell lag om anmälningsplikt. Utan att ta ställning i sak för eller emot en lag som inte finns, är Mårtens analys en god påminnelse. Särskilt i en tid när den nya kriminalpolitikens vindar blåser hårt.
Gröna skulder
Skellefteå tar stora ekonomiska risker för den gröna omställningens framtid. I ett svep expanderar staden så fort att växtvärken blir oundviklig, och kommunens skuldsättning ökar markant. Vi vann matchen om batterifabriken, men slaget om vem eller vilka som blir den gröna omställningens vinnare är långt ifrån avgjort. Den nyss beslutade miljardinvesteringen i Port of Skellefteå visar återigen att Skellefteå lotsas ut på djupare vatten, för att ro omställningen i hamn.
Med koppling till detta ämne uttryckte en av våra mer erfarna lokalpolitiker att kommunens egna kanaler för kommunikation används till att ge en friserad bild av verkligheten, som förbiser omställningens baksidor. Så kan det vara, men då blir medias roll att skildra och granska samhällsutvecklingen desto viktigare.
Med det sagt önskar jag er ett gott nytt läsår.
Adam Bäckström är fristående ledarskribent